Änglarna sjunger idag

Tänk om alla som kände mig visste att jag var galen. Undrar om de då skulle erkänna att de känner mig. Faktiskt är jag skvatt galen. Jag pratar oavbrutet med mig själv. Långa dialoger. Ibland är jag både mottagare och sändare. Ibland är mottagaren någon jag känner. Då bygger svaren på mina iakttagelser av den personen. Alltså mina förutfattade meningar om den personen. Nu är jag ju så ärlig mot mig själv att dessa dialoger inte alltid är så böljande behagliga. De kan faktiskt utmynna i regelrätta argumentationer. En sak vill jag dock klargöra. Jag talar inte högt, samtalen pågår inuti mitt huvud.


Nu när min tid inte störs av gränssättningar och konflikter med barnen, frigörs en massa egentid. Och jag är ju en grubblare utan dess like. Och en rätt rolig sådan. Därför har dessa samtal ökat i omfång. Tur att de är kostnadsfria annars hade jag hamnat hos kronofogden efter denna månad utan barnen.


En annan sak som också blivit en vardagsgrej är min nya morgonrutin. Jag vaknar och ligger kvar i sängen och reflekterar och filosoferar till urinblåsan är på väg att spricka. Det kan ibland bli mer än en timmes funderande. Och det har tagit mig in i ett meteorregn av insikter. Vissa stenar landar mjukt och behagligt, medan andra slår i så hela marken sätts i gungning. Tro det eller ej. Att arbeta med sitt inre och sin personliga utveckling tar på ens krafter. Men när det levererar något stort och betydelsefullt, då sjunger änglarna för mig.


Idag sjöng de lovsång för mig. Jag älskar gospel och jag kunde höra hela kören av änglar i en vacker hyllningssång. Och den var tillägnad mig. För det otroligt hårda arbete jag utfört de senaste sju månaderna. Och som den senaste veckan ökat i styrka och nästan vält omkull mig. Men jag är ju en ek, och har man tillräckligt stora rötter som är väl förankrade i moder jord, då kan man som jag också ha en gigantisk krona.
Den insikten jag fick idag var den absolut mest värdefulla jag fått på många många år. Den skänkte en sådan tröst och en sådan ro att det är obeskrivligt att uttrycka i ord. Men jag ska försöka. Först vill jag dock tillägga att vissa saker vet man intellektuellt. Man kan säga dem högt. Men det betyder inte att man fullt ut kan känna det. Min insikt idag gick från knopp till kropp. Det jag redan visste kunde jag plötsligt känna. Verkligen känna och veta att detta är min sanning, oavsett vad någon annan någonsin tycker och tänker om mig.



Att beskriva det blir svårt men jag ska försöka:
Föreställ dig änglakören i bakgrunden med en lovsång komponerad enbart för dig. Tänk dig ett vattenfall av kärlek som sköljer varsamt över dig. Tänk dig den vackraste fångelsången i den djupaste urskogen, den vidaste oceanens böljande vågor, den läckraste smaken som smälter på din tungspets, den mest liderliga kyssen, den varsamma lena barnhanden som smeker din kind...föreställ dig kärlek i den allra renaste form. Och så multiplicera det med oändligheten.


Min insikt var "jag duger, i alla mina skepnader... som den barnsliga, flamsiga, eggande Marie, som den brinnande kreativa inspirerande Marie och som den lågmälda, introverta och sårbara Marie. Jag är alla dessa. Och jag duger precis som jag är."
De männsikor jag vill omge mig med behöver kunna eller vilja lära sig att handskas med alla dessa sidor. För jag vill inte ändra på människor och jag vill inte att de ändrar på mig. För jag är så sjukt stolt över den Marie jag är på väg att bli. Jag älskar henne, med sina fel och brister. Jag är en oslipad diamant och jag är värdefull.


JAG DUGER!

Och jag har åkt motorcykel för första gången i mitt liv och jag är helt fast. Jagvilljagvilljagvill åka mer!

Och jag har en hög gudomliga stenar på mitt hallgolv som jag nu ska finna en passande plats till.

Och jag har en alldeles egen handgjord stenslunga som är otroligt cool.

Och jag har den mest underbara syrra man kan önska sig. Och hon har hittat ett sanslöst snyggt soffbord. Och tur är det, annars hade jag inte haft mina fina stenar plockade i Råå utanför Helsingborg.

Livet är barmhärtigt! Life Rules!
/själaglad Marie