Jag gick nästan hela vägen till Tygelsjö, via Gessie, idag. Och efter den låååånga promenaden idag uppstod en situation som ledde till att jag satte mig en lång stund och mediterade. Jag sjönk in i mig själv genom min andning. Svepte mig i en huvudduk, en sjal. Satt i tystnaden med slutna ögon. Sjönk in i Moder Maria-energin.
Efter det lät jag mitt inre lilla barn träda fram. Jag satte henne i min famn och var samtidigt modern till henne. Detta är en hawaiiansk metod som heter Hoóponopono. Det fick jag veta när jag en gång beskrev en liknande upplevelse för min vän Jeanette Östling. Hon kan en massa om denna metod. Det inre barnet har ett namn som jag aldrig minns.
Vad som var så märkvärdigt med idag var att jag tog min härliga lilla tös i famn och började vagga henne till ro. Då kom ljuden naturligt ur min mun och jag sjöng högt för henne. Helt naturligt kändes det att sitta och vagga henne till tonerna av mina vaggvisor. Jag sjöng och sjöng. Efterhand började egna melodier och ord forma sig helt naturligt. Visorna övergick i böner. Böner till Gud. Våra gemensamma böner. Mitt inre barns längtan sammanvävd med min. Och jag bönsjöng länge. Lät hela mitt hjärtas längtan strömma ut med en röst, våra ord och vår sång. Och jag sjöng till Gud att vi nu var redo att ta emot. Att ta emot Omhändertagandet. Fullt ut .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.