Attraktion och Förälskelse

Jag har upplevt så många former av attraktion och förälskelse. Var och en lika ljuvlig på sitt alldeles egna speciella sätt.

Kvinnor är oemotståndliga.

För mig är attraktionen något vacker. Det är det som för två människor samman. En alldeles nödvändig kraft för att de möten vi behöver ska ske. Vi lär oss inte tala Kärlekens språk i skolan. Vi tvingas lära oss genom att uppleva. Och de flesta verkar så förvirrade i detta alldeles unika universella språk. Ingen berättar för oss att attraktion är vackert och bör uppmuntras. Istället skam- och skuldbeläggs vi för en känsla vi inte ens kan rå på. Och det sker när vi attraheras av det motsatta könet och om en eller båda är upptagna i en relation. Och vad händer med det vi försöker hålla ifrån oss, ju vi ger det så mycket näring att det stannar kvar.

"What we resist, persists."

När jag känner mig attraherad av en man idag, även om han är upptagen, då bannar jag mig inte. Och jag ska berätta varför och vad min egen resa har lärt mig.

För mer än fyra år sedan efter skilsmässan ville jag inte se åt en man. Låt mig vara ifred, var vad jag signalerade ut. Det var en tid då jag slickade mina sår. Och det har inget med min fantastiske exmake att göra.
Men när jag kände att det var läge att börja träffa nya människor. Inte män. Människor. I alla åldrar och av båda könen och jag tillät mig längta efter dessa nya möten, då kom de.
Alla underbara kvinnor som började strömma mot mig, de fick jag älska hämningslöst. Känna nyfikenhet och spänning inför. Jag fick tycka att de var roliga att umgås med. Jag fick längta efter våra möten. Jag fick säga "du är alldeles underbar och mitt hjärta säger att jag älskar dig". Jag fick säga "gud vad du är vacker". Jag fick säga "jag har längtat efter dig". Oberoende om hon hade en partner eller ej. Jag bejakade den attraktion som hade fört oss samman och in kom Gudinnorna i mitt liv. Tove, Jeanette, Titti, Charlotte, Christel, Ingmarie, Elsemarie, Ulrika, Maria, Catarina, Lisbeth, Tina, Eva-Lotta, Barbara, Åsa, Irén, Helen, Karin, Elin, Christina och så många fler att de skulle behövt ett eget inlägg. Och jag tilläts älska dem hämningslöst. De bor alla i mitt hjärta. Jag älskar kvinnor. Jag tycker kvinnor är den mest fantastiska skapelsen av Gud. Vi är himmelska. Vi är vackra. Vi är sköna. Vi är skapta för att beundras. Och ju mer jag erkänner min kärlek till dem desto mer växer den. Och min förmåga att älska mig själv växer i denna kärlek.

Kvinnor är Gudinnor!

Men männen då. Varför får jag inte älska dem lika mycket. Det gör jag ju. Jag älskar män. De är Guds gåva till oss kvinnor. De är våra riddare och beskyddare. Men lika lite som jag vill älska med alla kvinnor som jag älskar, lika lite vill jag älska med alla män. Jag vill älska med Min utvalde man. Det räcker. Men jag struntar i att världen säger att jag inte får låta mig känna attraktion till män. Jag är trött på att jag bara får tråna efter filmstjärnor som ändå är ouppnåeliga.
Det handlar inte om att flirta. Det handlar om att tillåta mig att känna attraktionen. Att våga älska mannen. För vet ni vad.... här kommer min lärdom.
Vi är alla människor och när jag låter bli att döma och förneka den kärlek och attraktion jag känner för männen i mitt liv, då förvirras jag inte att tro att det är förälskelse. Jag vet att attraktionen är ett sätt för oss att mötas. Och i det mötet ska vi båda växa i kärlek. Inte i sex. I kärlek. Till oss själva och därmed andra. Och när jag vet det blir spänningen i attraktionen inte farlig längre. Jag behöver inte oroa mig för att träda över en gräns. Jag behöver bara bejaka attraktionen och ge mig hän med samma nyfikenhet och glädje som med kvinnorna. Vem är denna spännande man som jag attraheras av. Vilken gåva har han kommit till mig med. Han är ett sändebud för Gud. Med vad? Det räcker att jag förstått hur denna attraktion verkar för att inget gränsöverskridande ska ske. Han kan falla pladask och jag kommer att syna det direkt med ärlighet.

Mina Favoritmän.

Jag har än så länge lärt mig på min resa följande om attraktion och förälskelse:
Jag kan bli förälskad i bekräftelsen. Om jag inte blivit sedd på länge och plötsligt blir jag sedd av en man. Då kan jag förväxla känslor med känslan av att bli sedd. Detta lärde Håkan mig för flera år sedan. Han var intresserad av mig. Men jag kände att jag tyckte om honom som en god killkompis. Han var otroligt rar och vänlig. Och jag insåg att det var viktigt för mig. Jag vill ha en rar och vänlig man. Han fick mig att känna mig vacker. Och det är jag så otroligt tacksam för. För det var lika viktigt för mig att förstå. Jag vill att min man ser och bekräftar mig. Han måste tycka att jag är vacker och attraktiv. Han ska vilja vara med mig.

Nästa man som väckte känslor var Kristian. Med honom kunde jag stå i min storhet och lika mycket fick jag vara liten och sårbar. Vi var visionärer båda och älskade ord. Detta var en riktig väckarklocka. Jag blev förälskad i känslan av att fullt ut kunna vara mig själv. Att han kunde växla jämte mig. När jag var liten blev han stor. När jag var stor hyllade han det. Han var förbjuden frukt. Och jag såg i honom vad sann kärlek är. Vi gav varandra en stor gåva. Vi väckte liv i känslorna och stod i dem utan att leva ut dem. Vi tog båda ansvar och bröt all kontakt. Och förälskelsen ebbade ut av sig själv. Jag insåg att jag behöver en man som honom som är så trygg i sig själv att varken min storhet eller litenhet skrämmer honom. En man som är ärlig och tar ansvar.

Jag vet hur det känns med mental attraktion. Det visade Alexander mig. Jag blev förälskad i känslan av att kunna känna en mental attraktion. Vi kunde prata om andlighet. Jag kunde bejaka denna sida tillsammans med honom. Det var så stort för mig. Den sidan hade slumrat så länge. Och jag insåg att min man måste dela min världsbild annars kan jag inte vara den jag är fullt ut. Gud är en så stor del i mitt liv och den vill jag dela med den jag delar säng med.

Jag vet också hur ren fysisk attraktion känns. Han vet vem han själv är. Ren sexuell åtrå. Bara kropp och ingen hjärna. Faktiskt inte ens hjärta. För det är attraktion som vill väcka liv i kroppen så att den får vara med och känna kärlek den med. Den går inte att bygga relationer på. Den kan existera utan att man har något annat gemensamt. Den kan också driva en till vansinne. Den är svårtyglad och kräver att förnuftet råder. Jag skulle tippa att det är den som tyvärr ofta leder till otrohet. Och med honom insåg jag att den sexuella fysiska åtrån är A och O i ett förhållande. Den måste finnas, för den är limmet när inget annat fungerar i relationen.
Av dessa fyra män var han den enda jag hade någon form av fysisk kontakt med. Tokhångel. Och han var ledig. 


Det finns alltså massor av olika sorters attraktion. Och vi blir så lätt vilsna och tror att det är kärlek. Men attraktion är enbart en kraft som för oss samman utav en anledning.
Som coach, och detta vet alla terapeuter, psykologer, coacher, rådgivare mm, så blir man emellanåt föremål för en klients förälskelse. Det är omöjligt att undvika. Jag ser ju på en man med de ögon han vill bli sedd utav sin partner. Jag bekräftar honom. Jag ser alla hans sidor. Han berättar saker för mig som hans partner inte får veta. Jag lyssnar och stöttar. Han kan skratta, gråta, skrika och vara sig själv. Jag har själv varit på klientens sida så jag vet hur förvillande det är. Men vad som sker är att mannen blir förälskad i sig själv. Den han är tillsammans med mig när vi möts. Och just det är förälskelse. Kärlek till sig själv. Jag blir förälskad i mig själv såsom jag är med denna man. Jag känner kärlek. För mig själv. Och det speglar han tillbaka. Jag tar emot min egen kärlek till mig själv. Därför svävar vi i denna förälskelse. Vi väljer att se allt det positiva. Vi är positiva. Kärlek är något annat.

Och har du träffat din själsfrände då vet du att han kommer med hela paketet. Galen fysisk åtrå, mental stimulans, själslig chans att vara sig själv fullt ut och med bekräftelsen. Som Anders kom den kärleken till mig.

Kärlek Är! Attraktionen för oss samman. Vi hör ihop alla!

Så hur kan attraktion vara något annat en Kärlekens kraft som verkar för att vi ska kunna mötas och blir förälskade i oss själva, livet och människorna omkring oss.
Hur ska man inte älska män när de kommer med så mycket kärlek till mig själv och visar mig så mycket om mig själv. Tack alla underbara ljuvliga män!
Och hur ska man inte kunna älska kvinnor. De är ju Gudinnor och de som bär den universella kärleken.

Från Wikipedia: Attraktion är generellt en dragningskraft som flyttar ett objekt till ett annat.
Och vilka underbara objekt den förflyttar!