Kärlek vs Våld

Jag skojar inte en sekund när jag säger att jag är övertygad om att våld föder våld. Det är en sanning lika självklar för mig som att kärlek föder kärlek. Och den bygger på en självstudie av mig själv och andra människor jag träffar i mitt arbete.
En sak är tydlig. Alla människor söker smärtlindring. Men istället för att acceptera smärtan så trängs den undan, under mat, spel, arbete, droger, alkohol och en massa annat. Och i detta blir det istället en ackumulerad smärta. Vi samlar på oss smärtan, som har sitt ursprung i alla möjliga känslor. Vi samlar och samlar och samlar. Så vi lägger samman sorg, besvikelse, otillräcklighet, ilska, vrede, svek, skam, skuld, irritation, oro, missnöje, hopplöshet, frustration, aggression, hat, illvilja, avund, ensamhet, bortvaldhet, separation, förvirring, meningslöshet, vilsenhet, trötthet, misslyckande, motvilja, motstånd, otrohet, avsaknad, kärlekslöshet, förnedring, förtryck, misshandel, ovärdighet, värdelöshet, rädsla, ångest, offer, martyr, osynlighet, kontrollförlust, bestraffning .....

Tänk på ett ord i taget av alla dem här ovan. Fuska inte. Tänk på ordet sorg. Vilken känsla skapar det?
Tänk på ordet skam. Känn hur det känns? Tänk på bortvaldhet. Hur känns det?
Är dessa känslor du gärna vill bära på och bli uppfylld utav? Troligtvis inte. Du vill ta bort dem, trycka undan dem, slippa känna smärtan i dem. Du är inte ensam. Du söker smärtlindringen. Men känslor kan inte ignoreras. De stannar kvar i kroppen tills du släpper dem.

Om du inte fuskat med orden har du upplevt obehagskänslor. Och vet du vad, det är inte ens på riktigt. Jag har bara bett dig tänka på ett ord. Inte en speciell situation som hänt eller som skulle kunna hända. Det räcker med tanken på ett ord för att skapa en känsla.
Tänk dig då detta. Du ska ha lite underhållning. Roa dig en stund. Fördriva lite tid innan middagen. Så du spelar lite tevespel. Tänk dig att du får en mycket verklig känsla genom den helt fantastiska grafik som idag är möjlig i tevespelens värld. Det är så verklighetstroget att det knappt går att särskilja från en dokumentär på teve. Du sätter i skivan i ditt Playstation eller din X-box. Sen börjar det roliga. Tänk hur du skjuter ihjäl så många du bara kan. Tänk hur blodet skvätter åt alla håll och kanter. Hur dina fiender faller mot marken och hur du pepprar dem fulla med ammunition. Tänk hur du smyger i gränden med spänd förväntan att få döda ännu en.
Hur känns de tankarna? Hur känns tanken på att döda en fiende.

Jag grät förtvivlat hela vägen hem från mina barns pappa nu ikväll. Så fruktansvärt förtvivlad var jag. Smärtan var enorm. Jag kom upp i ett ärende till deras pappas bostad och fann min son sitta och spela Call of Duty. Hans pappa var inte hemma. Min son försökte dölja spelet, men skammen var så uppenbar. Han vet att hos mig är dessa totalförbjudna. Jag försökte förklara varför jag förbjudit dessa spel och kanske gick något in.
Bakom skammen han kände av att ha blivit upptäckt och den nervositet kan kände över situationen såg jag det som smärtade mest. Döden i hans mage. Den han hade konsumerat genom sitt spelande. Jag ser sådant som andra inte ser. Det är en gåva jag har. Och den är smärtsam när jag ser saker i mina barn som gör ont mig som mamma. Bilden av den svarta döden i min lille gosses mage gjorde så ont att tårarna sprutade hela vägen hem. När han sitter och spelar detta spel är hans lilla rena hjärna inställd på tanken att döda. Vilken känsla skapar det i hans fina kropp? Död.....skuld ... självförakt... för känslorna kan inte skilja på verklighet och fantasi.

När jag kom hem kände jag att jag behövde agera på min känsla. Jag ringde upp dottern och försökte köpslå med henne om att slänga dem. Gick inte. Tusen ursäkter till svar. Jag försökte få henne att sälja dem till mig. Gick inte. Men hon gick med på att gömma dem för lillebror, de var ju ändå hennes spel. Nästa steg blir att få henne att lämna dem ifrån sig. Jag är beredd att betala mycket för dem. De är värda mycket för mig. För mina barns egenvärde sjunker när de spelen används. Att döda skapar inget värde. Bara en känsla av ovärdighet.
Våld ska inte konsumeras. Smärtan ska inte lindras, den behöver ta sig ut, i en form som inte skapar mer smärta och våld. Våld krymper människan.

Det finns spel och filmer som skapar positiva expansiva känslor av glädje, gemenskap, kärlek, hopp, frid, nyfikenhet, stillhet, tro, värdefullhet och mycket mer. De får människor att växa och känna sig fulla av värde. 

Så tänk på en soptunna ute på gården eller utanför huset nu. Släng alla de känslor jag fått dig att känna i en stor soppåse. Knyt ihop handtagen på soppåsen med alla känslorna i. Gå ut och och tänk att du öppnar locket på soptunnan utanför ditt hem och släng påsen där. Hör hur påsen landar i tunnan. Gå hem igen. Tänk dig att du sätter dig på din favoritplats i hemmet. Tänk dig att du blundar. Le med din mun. Upp med mungiporna. Tänk dig att du drömmer dig bort till en plats som ger känslor av värme, glädje, frihet och massor av kärlek. En hängmatta kanske. En sandstrand. En skogsglänta. Ute på en segelbåt. För dig själv eller med familj och vänner. Och bara sup in den vackra omgivningen. Lyssna till ljuden. Känn hur gott det är att vara här. Känn dofterna och smakerna. Njut. Njut. Njut. Du är här enbart för att njuta.........