En prinsessas dagbok

Jag tror att jag som liten flicka ville bli sedd och bekräftad av min pappa. Älskad mest av allt och alla. Jag tror att jag önskade att jag var hans prinsessa och han var min kung.


Män har alltid varit viktiga i mitt liv. Kanske mer än i vissa andras kvinnors liv. Möjligtvis är det så att avsaknaden av en närvarande pappa som liten flicka har satt så djupa sår. Eller snarare, sått en oerhört djup längtan efter en relationen till en man som verkar vara svårt att fullt ut tillfredsställa.


Det finns en känsla av tomrum som jag ännu inte lyckats fylla helt. Men längtan har gjort att jag funnit sådant som kunnat ersätta pappan som inte fanns och som delvis fyllt upp det tomma rummet.
Jag fann er fader som inte sviker och som älskar mig villkorslöst i en god och kärleksfull Gud.
Jag fann en man som gav mig trygghet och tilliten tillbaka i mina barns pappa.
Jag fann och återvann respekten och kärleken till män generellt när min son föddes.
Jag fann känslan av att vara vacker i några enstaka kärleksrelationer.
Jag fann känslan av att vara värdefull med Anders.
Jag fann en vän som alltid finns för mig i alla lägen, i ängeln Gabriel.


Men det tomrum jag ännu inte lyckats fylla är känslan av att vara prinsessan. Den allra viktigaste personen i någons liv. The number one.... and only.

Jag kan inte minnas att jag någonsin haft på mig en prinsessklänning. Men längtan finns där. Jag såg Lets Dance ikväll och jag blir alldeles hänförd av klänningarna och de fina frisyrerna. Prinsessan är på något sätt en symbol för en väldigt djup längtan efter att vara någons allt. Någon högt skattad och djupt älskad. Någons syre ... någon det inte är värt att leva utan.

Kanske handlar det om något så enkelt som att bli vald först.
Före flaskan som pappa satte främst.
Före vännerna som någon pojkvän lät gå före.
Före arbetet som en man valde att prioritera.
Före mannens alla egna behov som en annan man satte överst på sin lista.

Kanske kan det sista rummet i tomrummet enbart fyllas genom en överenskommelse .... att aldrig låta något eller någon stå i vägen för kärleken i en relation. Låta alla ursäkter dö och prioritera att ge och ta emot kärlek fullt ut.

Eller så är det djupare än så. Större. Ogreppbart. Kanske handlar det inte om att inte bli bortvald. Inte ens om att vara vald först. Utan om något så mäktigt som att vara utvald.
Är det möjligt att jag är utvald?

Må jag då återuppstå imorgon i fullt medvetande om den dolda visdomen av vad det innebär i praktiken att vara utvald. Må jag då stå stadig i den vetskapen. Må jag kunna bära det kallet. Må mitt sinne vara kristallklart och vägen upplyst. Må jag vara beskyddad och vägledd av de högsta och renaste energier. Må jag vakna redo och fylld av längtan att äntligen till fullo vara den missionen. Må jag uppleva mitt rike som en utvald prinsessa med stöd av min kung. I glädje, lätthet, kärlek och överflöd. Må alla utvalda kvinnor få uppleva samma klarhet.
Det har skett.
Amen & Aho


Igår natt berättade jag i amerikansk radio om hur jag läkte från skam, skuld, sorg och smärta genom relationer jag haft till män. Då var jag gäst hos Karen Porter. Varsågod och lyssna....
http://www.blogtalkradio.com/healmyvoice/2012/04/06/mama-porter-tells-it-like-it-is