Vilse i pannkakan

Jag skyller på vädret idag. Känner mig märklig till mods. Måendet åker upp och ner. Hmmmm....

Svårt att fokusera. Det är som om jag vobblar ut och in ur mig själv. Känns verkligen konstigt. Känns som jag hela tiden är lite före det som sker i nuet. Käkar en massa kakor. Hattar lite i en sak. Hattar lite i en annan. Hmmm....

Planterar en blomma. Orkar inte med resten. Rastlös i kroppen. Äter upp kakorna. Plockar lite rabarber. Skriver lite på facebook. Läser lite på facebook. Dricker lite kaffe. Kollar mailen. Tittar på mobilen. Kollar tiden. Vill att klockan ska vara 19. Anders kommer. Stannar hela helgen. Är det därför jag inte är närvarande? Hmmm...

Fattar ingenting. Tror jag ska ta ett bad. En skiva ligger i datorn. Film som vill bli sedd? Har ännu inte tryckt in den så att den går igång. Undviker jag något medvetet? Hmmm.... vad händer?

Två och en halv timme kvar. Varför känner jag mig så onyttig? Sullivan äter. Två gånger har han kräkts sedan vi kom från veterinären. Rastlös i huvud och kropp. Jag alltså, inte han.

Jag ser mina fötter. En i golvet, den andre under ena benet. Märklig sittställning. Men skön. Min häck har sjunkit ner i soffan. Alltså är min kropp här. Men var är jag? Det är frågan.... Var är jag? Jag är inte riktigt här. Jag är överallt känns det som.

Ja tror jag tar den där duschen nu. Lägger mig i soffan och kollar på filmen. Shift med Dr Wayne Dyer. Har sett den förut, men tydligen vill den bli sedd igen. Och så ligger jag still tills jag är hemma i kroppen igen. Rör mig icke ur fläcken. Alla kakorna tynger ner mig så upp orkar jag knappast ändå.... Tills Anders kommer :-)

Det måste vara vädret som spökar.......... denna förvirrade fredag.

Eller så är det för att jag växte upp med Vilse i pannkakan och är därmed skadad för livet.