Jag har fått en värdefull ädelsten

Jag lyssnar på reprisen av morgonens pilgrimsvandring. Det gör jag alltid i efterhand. Och jag tänker inte längre på att det min egen röst jag lyssnar till. Jag bara följer med.

Idag ska vi ta fram ett glatt barndomsminne. Och jag ser framför mig hur jag sitter på en äng med ryggen lutad mot ett väldigt träd. Framför mig leker barn i det höga gräset. Jag är inte med i leken. Jag bara bevittnar glädjen. Den scen som spelas upp kan jag inte minnas. Utifrån ser jag ut vara ensam, separerad från gruppen. Men flickan ser trygg och glad ut. Hon ler åt det hon ser. Och jag sjunker in i henne, denna lilla flicka på fyra-fem år. Hon ser ut som jag på bilden, men är lite äldre.

Jag somnar vid trädet. Känner mig trygg. Och sjunker in. Vaknar upp där inne i stammen. Jag dras upp genom trädet, vidare upp genom kronan och upp till ett himmelskt palats. Jag blir alldeles överlycklig när jag ser min fader, konungen. Jag kastar mig i hans armar och sitter uppkrupen i hans knä länge och njuter av att känna hans ordlösa kärlek. När jag har fyllt på med kärlek lämnar jag hans famn och ger mig in i leken med alla de andra barnen i rummet. Vi leker tillsammans i glädje. Vi skrattar och sjunger. Allt häruppe är energi. Rockringen vi leker med är energi som omvandlas till något nytt när vi tröttat på den leken. Allt lever. Allt glittrar.

Jag börjar undersöka de andra rummen. I första rummet finner jag Drömrummet. Där inne ligger vi och drömmer det som ska ske. Wow! Alla ser så stillsamma ut. Alla är barn. Alla ler i sömnen.
Nästa rum är Ljusrummet. Här tränar vi på att lysa och briljera. Alla står i en ring. Den som lyser står i mitten och tränar på att öka sin ljuskraft. De andra hejar på.
I tredje rummet sitter man själv i djup meditation. Detta är energirummet. Ett barn sitter därinne i lotusställning. I hennes händer håller hon en energiboll. Hon tränar på mästerskapet, att bemästra energin. Att kunna hålla hela världen i sina händer. Wow!

När jag återvänder ut i rummet där konungen sitter är jag alldeles förbluffad. Mitt vuxna sinne är medvetet och jag är chockad över vad jag fått uppleva. Det är stort. Jag förstår vad det vill berätta.
Jag skuttar glatt fram till konungen och kryper åter upp i hans famn och tar in all kärlek han har för mig. När det är dags att vända tillbaka till jorden känns det lite ledsamt. Men jag får en gåva av honom. Han tar ut en del av sitt hjärta, pussar det och ger det till mig. Det liknar en ädelsten jag aldrig sett förut. Fasetterad och gyllene, formad som ett hjärta. Den är så himmelskt vackert.

Jag återvänder till fåtöljen med mitt hjärta. Och söker svar på webben. Jag finner ädelstenen. Citrin heter den. Jag har fått tre nya rum till mitt palats i Open Heart Communityn. Wow!

Lyssna gärna och berätta om din upplevelse av ditt barndomsminne:
http://instantteleseminar.com/?eventID=29231778