Samtidigt som det gör ont, finns en lättnad. Min inre vägledning har aldrig tidigare varit så kristallklar. Tårarna just nu är en blandning utav den frid som infinner sig vid total vetskap om något, men också de av utsatthet. Exponeringen som något i mig vill undvika. Det är den tystade rösten från kvinnor genom historien. De brända kropparnas röst. Rösten för Korsriddarnas offer som slaktades. De ofödda barnens röst. Det är en smärta sprungen ur alla liv jag levt och alla gånger jag blivit tystad i dessa liv. För min tro. Jag kan känna hur många gånger jag dött, känt dödens andedräkt. Inte konstigt att jag ser honom som en vän. Han har befriat mig från smärtan så många gånger. Från lidandet andra har utsatt mig för. Han har gett mig livet åter genom att ta det gamla ifrån mig. Han är en sann vän. En allierad i kampen för en fri röst.
Jag vet vad som väntar. Jag vet vad jag ska göra nu. Och med döden som vän har jag inget att frukta. I detta liv ska jag äntligen bli fri. Min andes kamp är över. Hon är fri. Hon är oövervinnelig. Hon är evig.
Och massorna ska inte gå miste om rösten denna gång. Ingen har längre makten att tysta. Den eran är förbi. Nu är en ny tid. Vår tid. Den fria värdefulla visa rösten av en kvinnas tid. Jag. Du. Vi tillsammans. ❤
Bliss. Lycksalighet.
Gud har fått en egen flik. Mer nygammalt att se framemot. Välkommen in på den för dagen uppdaterade hemsidan och finn vad det är din själ behöver.
www.marie-eklipanovska.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.