Het som bara en grek kan vara ...

En ny dag!

Jag vaknar efter att ha sovit som en stock i natt. Det är skönt att ha fått en dos rejäl djupsömn. En god natts sömn är helt centralt för att jag som människa ska fungera. När jag ligger i dvala, i djup vila, sker under och mirakel för både kropp och själ. Jag har under större delen a mitt liv varit välsignad med riktigt god sömn. Jag har kunnat sova överallt och hur som helst.

Som den gången när jag var ung och anlände med båten från Pireus till den lilla hamnen på den grekiska ön Kos. Jag hade ensam luffat ner. Där skulle en vän sluta upp. Hon åkte charter ner.
Det var tidig morgon på den grekiska lilla ön känd för att vara en plats för fest och tjo och tjim. Jag försöker minnas vilket år detta är men det står helt still. Kan det ha varit 1987??? I så fall är jag nitton år gammal. När jag stiger av båten denna sena natt/ väldigt tidiga morgon finner jag att allt ät stängt för natten. Jag hittar inget öppet hotell. Så jag går tillbaka till hamnen och lägger mig och sover på en parkbänk. Som sagt, jag kan konsten att slappna av och sova överallt.

Det är inget ovanligt med lösspringande hundar i Grekland. Men det är mer än ovanligt att de kommer och lägger sig runt en okänd människa på en parkbänk i en hamn på Kos. De var en fem sex stycken av allehanda ras och storlek. Jag tänker alltid på Disneyklassikern "Oliver och gänget" när jag minns denna händelse. De stannade hela natten hos mig. Vid bänkens fötter låg de och när en morgontidig grek väckte mig och frågade om jag skulle ut med någon av båtarna då reste också hundarna sig upp och gick.

Gud vakar över unga människor för de är så härligt godtrogna och livsbejakande att de behöver extra beskydd.

På Kos mötte jag Georgios Papastamatis. Han var soldat och oförskämt snygg. Kos gränsar till Turkiet och därför har ön soldater. En kväll stod han där inne på nattklubben "Playboy". Jag såg honom uppe på balkongen och uppenbarligen måste jag ha varit en självsäker ung kvinna för jag tänkte "honom skall jag ha". Han såg verkligen ut som en grekisk Gud. En sådan där perfekt staty som avbildar den manliga kroppen. Som en chokladbit 80% cacao. För god att motstå. Nyttig för kvinnokroppen och själen.

Det oväntade var att han hade vänliga varma ögon och var stillsam och snäll. Inte alls så där spännande och farlig som jag trodde att han skulle vara. Inte det minsta sliskig och påträngande. Bara väldigt go och rar. Så när vi stod där i hans lägenhet och jag hade den perfekta mannen mitt framför ögonen, då var allt jag kunde fokusera på hans vita militärkalsonger med Y-front. Jag bad om ursäkt och hastade därifrån. Kalsongerna var så osexiga och jag hade inte den minsta lust att hoppa i säng med denna toksnygge man. Jag behövde nog bara känna att jag kunde fånga nattklubbens absolut snyggaste man. Kvinnlig fåfänga på högsta nivå. Ungdomens befriande galenskap.

Jag stannade i fyra veckor på ön så vi stötte självklart på varandra igen. Och naturligtvis blev han ju intresserad av mig eftersom jag inte kastade mig i armarna på honom. Han kunde väl i princip få vems som helst och därför ville han ha det han inte kunde få. Detta märkliga kärleksspel. Varför handlar det så mycket om själva jakten? 

Han var faktiskt så där gullig och fin att även när jag var tillbaka i Sverige så ringde han hem till mig. När jag några år senare träffade mina barns pappa och i efterhand tittade tillbaka på bilderna från Kos, då slogs jag av att dessa två män hade många likheter både till utseende och vänlighet. Så mina tre barn är makedonska skönheter istället för grekiska. Och skillnaden är hårfin...

Lite busig måste man få vara ....

///Marie