Livet efter avhoppet från ekorrhjulet

Doften av henne ligger kvar i hallen. En vacker fransyska och hennes familj har landat i B&B lägenheten intill. Hon kommer ut och hälsar mig godmorgon medan jag gör dagens inspelning av Ett år med Gud. När jag bär in Bibeln och det urdruckna kaffeglaset ringlar sig hennes parfym in med mina andetag. Den har stannat kvar i min näsa. En kryddig doft. Varm och sensuell.

Jag knipsar av en sockerärta i min lilla odling och tuggar glatt i mig. Den yngsta sonen i den franska familjen tittar nyfiket på mig såsom bara barn gör. Med en kvarvarande oskuldsfullhet, en förväntan om att jag är vänlig och vill honom väl. Jag ger honom den största skidan full av ärtor. Han springer med ett leende in till sina föräldrar och återvänder en stund senare och vågar sig ännu närmre mig när jag drar av vissna blad bland örterna.

Jag lever för dessa stunder inser jag. Att få uppleva dem och skriva om dem. Ta emot dem och ge dem vidare, att föröka det goda och enkla liv som jag lever. Jag har hoppat av bergochdalbanan och lämnat nöjesfältet efter ett helt liv i det ekorrhjul som jag tyckte att vardagen erbjöd mig förut. Det är en total omställning för både kropp och själ. När jag får den där frågan som tycks fastställa vår identitet inuti ekorrhjulet "vad arbetar du med?" har jag inget vettigt svar att komma med. För jag lever inte utifrån vad jag gör, utan hade hellre svarat på frågan "vem är du?" Jag finner den mycket mer intressant.

När andra reser iväg utomlands, blickar jag ut över ett sädesfält. När andra går på dyr restaurang lyxar jag till det med att lägga räkor i pastasåsen. Det finns väldiga hål i det stora skyddsnät som samhället har för oss medborgare. Det är ett villkorat skyddsnät. En del av dem villkoren kunde jag inte acceptera för det var att köpslå med mitt liv och min hälsa. Jag hade inget annat val än att falla mellan stolarna och lita på att Guds händer tog emot mig.

Det tar tid att skapa en ny tillvaro på helt nya villkor. Ibland blir jag otålig och gnäller på Gud. Hyran blir betald varje månad och kylen fylls med mat. Jag nöjer mig med det så länge, tills Gud har mer att ge. För tanken på att springa i ett hjul bara för att få vara med, för att tillhöra, den tanken är omöjlig för mig att fullfölja. Jag orkar inte konsumera i den takt jag förväntas göra. Jag vill inte hålla det tempo som krävs för att jag inte ska falla i det där hjulet och fara runt som en vante i en torktumlare.

Jag vill känna doften av en fransyskas parfym och lägga märke till hur obegripligt vacker en kvinna kan vara. Jag vill äta en hemmaodlad sockerärta tillsammans med en liten grabb med alerta ögon. Jag vill kunna uppleva något annat än det som Mammon dukar fram till mig. Och jag vill dela med mig av ett alternativt sätt att leva där Gud är din livförsäkring och vännerna ditt skyddsnät. För ensam går det inte. Det måste finnas en kärlek som tar emot mig när jag hoppar av.

Snart är naturens eget godis klart.

Det är lätt att romantisera en livsstil som min. Men den är just bara enkel. Ofta väldigt obekväm och sparsmakad. Det är rejäla uppoffringar som måste göras och alla vill inte det. Men jag har tillit till att den växer organiskt och att den mognar allt mer och därmed bär mer frukt för varje säsong.

Jag är här, mitt i livet. Jag delar med mig av årets skörd på nätet. Mitt hem står öppet för dem som behöver landa i sig själv och som är mer intresserade av att kunna svara på frågan "Vem är du?" än på "vad gör du?"

Välkommen att besöka mig och smaklig måltid!
www.marieeklipanovska.se

///Marie