Real Women Vlogg - min nya lekplats för kvinnor

Ibland klappar jag mig själv på axeln för de fina varma kreativa idéer jag får. Och jag klappar mig själv på andra axeln för att jag gör något med dessa idéer.

Real Women Vlogg är min nya internationella skapelse. Eller snarare en lekplats för kvinnor som jag. Kom in och lek. Och tipsa mig gärna.
http://realwomenvlogg.blogspot.se/

Why Vlogg?
Why not?
We want real authentic women to be seen and heard. Women all over the planet. So on this site you will find Vloggers from all over the world hopefully. You can listen to languages you didn´t know existed. Prepare yourself for an authentic journey into the women´s world.

Hetta, Passion och Gudinna

Under gårdagens vrede fanns elden, hettan, passionen. Den vilda urkraft som härstammar från tidernas begynnelse. I kontakt med hela min kropp. Full av urkraft. Tydlig. Vild. Full av liv. I full samklang med det naturliga växandet.
Idag är jag gudinnan. Den oemotståndliga kvinnliga kraften. Sexuell och sensuell. Full av livsglädje. Full av dans och höfter som svänger. Mjuka bröst och mjuka höfter. Bekväm i min vackra kvinnliga kropp. Det är den förtryckta sidan jag förnekat så länge. Jag är trygg i min stillhet och tomhet. I den moderliga mjuka energin. Men denna vilda har jag tryckt ner. Hon är en lejoninna. Hon är byggd för strid lika mycket som total njutning och avslappning. Hon är förbunden med alla kvinnor i hela världen.

Så jag har dansat mig svettig till salsa och sambarytmer på mitt vardagsrumsgolv. Låtit kroppen uttrycka hettan, passionen, elden, vildheten, glädjen och kraften i dansandet. Och jag har skrivit som en besatt på min nya berättelse till Heal My Voice bokprojektet. Jag förkastade hela min gamla berättelse för den är redan läkt. Den mjuka stillsamma förlåtande. Det är denna röst som vill fram på scenen. Båda existerar inom mig och jag låter dem nu förenas. Allt annat vore en lögn. Jag är lika het som jag är sval. Jag är lika vild som jag är stilla. De båda sidorna är guden och gudinna i mig. Nu släpper jag fram den feminina gudinna som är förkroppsligad och uppslukad av mänsklighetens fulla njutning. Må hon erövra världen.

I denna energi är jag tydlig i mina gränser. Försöker du gå över dem, vänder jag på klacken och går utan ett ord. Jag följer Paulo Coelhos råd "var inte ödmjuk mot de arroganta och inte arrogant mot de ödmjuka". Jag  spiller ingen energi på dem som ser sig som ovärdiga. Jag bär ingen skam eller skuld, bara mitt eget värde. Och jag förenar mig med de som väckt samma kraft i sig. Jag vågar ta täten och låter de som söker sitt värde ta skydd bakom oss andra. Jag älskar alla kvinnor. Och jag tar allt personligt som rör någon annan kvinna. Jag ryter när jag behöver. Och jag bär ingen rädsla för jag strider för the power of love.

Idag dansar jag full av liv i denna energi. Den finns där när den behöver det. Lika naturligt som friden och stillheten.Och jag njuter av denna galna kvinnliga sexuella kraft som bor i mig. AAAaaaaaaaahhhhhhh! Det finns bara nuet att njuta av. Allt har sin tid ......

Idag dansar jag som en besatt till dessa rytmer, förälskad i min kvinnlighet och den extas och livsglädje som springer ur den.



Och detta kunde varit jag som sjöng, rösten för mig och alla kvinnor:

Allt har sin tid

1Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

2en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

3en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

4en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

5en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

6en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

7en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

8en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

9Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? 10Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 11Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 12Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. 13Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.

Predikaren 3:1-13

Att skrika i en kudde är skönt

Om jag bara tillåter mig att vara helt ärlig. Ja då är min ärliga känsla just nu ilska. Jag är förbannad. Ilskan är stor. Den är ackumulerad. Jag har svalt den känner jag, om och om igen. Tryckt undan den. Lagt ett lager lögn ovanpå varje ilska jag har svalt. En lögn om att jag inte är arg. En lögn om att jag borde ha förståelse för den andre. Och så länge jag väljer att svälja vreden kommer jag att möta situationer som river av ett lager lögner och avslöjar ilskan.

Att vråla som en galning i sin ensamhet är skönt och förlösande. Helt harmlöst, ingen tar skada, utom möjligtvis kudden jag vrålar i. Mina kinder hettar utav elden jag nyss släppte lös. Som en drake tillät jag mig vråla ut min ilska och säga alla de svalda ord som jag tryckt ner. Kudden fick vara mottagare för detta vredesutbrott. Det är ett stort framsteg för mig att vråla ut min ilska. Jag har inga problem med känslor, förutom just ilska. Och jag har ingen susning vad det handlar om. Ännu. Men jag har insett att den har att göra med att göra min röst hörd. Att inte svälja mina ilskna ord. Ibland släpper jag lös det i bilen och skriker tills jag inte får luft. På så sätt går luften ur ilskan. Och jag får lite perspektiv. Och det är vad som har hänt nu med. Kinderna hettar fortfarande, men jag är inte längre i vredens eld. Jag har vrålat ur mig laddningen. De orden som kom ur mig var laddade av all energi som gått åt till att trycka undan dem. De orden var inte vad jag hade velat säga i möten, de var ord som ville ge igen och såra tillbaka. Ilska blandat med hämnd, helt enkelt. Inte speciellt konstruktiva, bara destruktiva.

Just nu har jag fyra olika scenarion där jag tydligt kan se hur jag har svalt och svalt och svalt, tills jag var proppfull. Frågan är vad jag har svalt. Hmmm ....
I två av fallen kan jag se att jag svalde orden; "Tack, men jag känner att det här mötet leder till ont i magen hos mig, så jag väljer att avsluta det här och nu. Jag finner ingen anledning att fortsätta konversationen eftersom jag upplever den som enkelriktad och respektlös." Precis så skulle jag ha sagt. Ni vet hur det är, efteråt vet man precis vad man skulle ha sagt.

Det räcker inte att tänka gott, man måste handla gott.
I en relation måste båda agera.

Vad har jag då svalt i de två andra? Hmmmm..... Jag skrev massor här och ändrade hit och dit tills jag egentligen bara hade en fråga kvar och mitt eget svar: "Är du ens intresserad av att ha en relation med mig, om det innebär att du måste börja göra jobbet i din ände så att vi tillsammans håller relationen öppen, ärlig och vänlig. Om inte ... synd. Då släpper jag taget om min del och slutar göra fler insättningar. Välkommen tillbaka när du är villig att göra ett ärligt försök."


Det var faktiskt min manliga träbit som hjälpte mig igång. Han sa att om jag tryckte undan vreden då kliver jag ur kroppen till slut. Eftersom jag inte vill känna. Och om jag inte är i min kropp då har jag inte tillgång till min känslighet och då kan jag inte uppfatta den egna inre rösten. I kropp känner jag ont i magen och kan kommunicera detta. Var i köttet, så träbiten. Han påstod att män var bättre på det, att bejaka köttets lustar. Kan det vara så? Vad är det i så fall jag kan lära från dem?
Så denna Dag 12 valde jag att klappa min manliga träbit och lyssna på honom. Apelsinköttet jag gned in honom med har nu torkat. Han sa också nöjt att ingen har så mjuka känsliga händer som en vuxen kvinna. :-)