odörer vill jag inte ha...

Jag fick höra en gång av en äldre dam att vissa saker skulle man behålla för sig själv i sitt äktenskap eller förhållande om man ville behålla intemiteten. Då tyckte jag det lät lite fånigt. Idag håller jag till fullo med den kloka damen.
Vad vi pratade om var kroppens olika funktioner. Hon menade att det var bättre för förhållandet om båda parterna höll sina kroppsliga ljud och behov för sig själv. D.v.s hon ville inte höra sin man rapa, fisa och liknande. Hon var inte intresserad av att se honom bajsa. Under denna period hade jag ganska stora problem med gaser i min mage så jag tyckte, nja, visst, men hallå det är ju något naturligt. Visst är det naturligt, men behöver jag dela hela min naturlighet med hela världen? Nej tack! Jag vill behålla gnistan i ett förhållande och jag har under årens lopp lärt mig att vissa saker tar bort den gnistan. Det är direkt avtändande med högljudda rap, vidriga harklingar, fislukt eller när någon drar in snoret och man sen vet att om de inte spottar ut det så rinner det alltså ner i halsen igen. Vill jag pussa den munnen? No thanks! Och det är motbjudande med spottande. För mig...kanske inte för andra.
Några andra motbjudande saker: pilla näsan, studera sina kråkor och skjuta iväg dem, klia sig på pungen, peta smuts ur tånaglarna, rensa öronen med en alltför långt lillfingernagel... ja ni vet, i alla fall ni kvinnor.

I natt funderade jag över vad som gör människor attraktiva. Insidan är såklart en given faktor. Det spelar ingen roll om man möter en man som är ekonomiskt, utseendemässigt och karriärmässigt en tiopoängare om han är skitful på insidan. Då blir han ful och oattraktiv. Är det däremot så att han är en guldklimp på insidan med saknar det andra, så kan insidan räcka. Om man ändå finner hela paketet tilltalande. För det är just det som det handlar om. Hela paketet!
Paketet är säkert annorlunda för alla. Men jag ljuger om jag säger att utsidan inte spelar någon roll. Jag går igång på en stilig karl i snygga kläder som luktar gott och utstrålar bra självkänsla och äkta vara. Ögongodis helt enkelt. Och själv känner jag mig extra het i rätt förpackning. Det liksom lyfter paketet och ger det en extra rosett.
Det är som med maträtter. Ibland får man in en dassig färglös rätt som smakar helt sagolikt. Den rätten beställer man fler gånger, men inte för att man tycker om att titta på den utan för att man minns smaken.
Män är som mat. Man vill att första intrycket ska locka till suget efter en stor smarrig tugga. Åtminstone vill jag det. Och det äckligaste som finns är när man ser något riktigt smarrigt men när man så tar en tugga smakar det för jävligt och man måste spotta ut det i närmsta servett som går att hitta. Örk! Jag mår illa bara jag tänker på det.
Så en i ögonfallande snyggt upplagd rätt som bjuder på en gudomlig smakupplevelse, är det inte vad vi alla vill ha? Och när den bärs fram mellan borden på restaurangen då ska gästerna vända på huvudena och le, för det är en himmelsk doft som slingrar sig efter den.
Stora krav jag har? Nä. Om man inte vet vad man vill ha, vet man heller inte när det står framför en. Så se till att specificera det du önskar. Annars riskerar du att få det du inte vill ha.

Idag ska jag ta "nästansemester". Jag ska ta mig till stranden och få vacker brun färg på min härliga kropp och simma som en delfin i en ocean. Jag älskar havet!
Med på turen följer litteratur som kan höja kunskapen på vissa områden (läs chakran). Och så klart syrran som just nu packar ner mat. Är hon bäst eller? Japp! Och jag sitter och skriver vid skrivbordet... :-)

Vi ses kanske ikväll....