Kvantfysik och DNA

Ambres gav upphov till en lång intressant diskussion. Vem är då Ambres? Bra fråga. Ingen aning faktiskt.
Jag fick en skiva av Alexander, min nyfunne okonstlade vän. Det var ett program som hade gått på teve. Sture, en snickare uppåt landet intogs av någon som kallade sig Ambres. Detta startade redan för många år sedan. Styre klassas som ett medium. Min systerson såg filmen med mig och tyckte att det mest likande en personlighetsklyvning.
Jag vet inte vem Ambres är. Om han kommer utifrån eller inifrån. Och eftersom jag inte har något större behov av bevisföring spelar det ingen roll. Ambres existerar, oavsett varifrån han har sitt ursprung. Och de budskap han förmedlar är sådana som är fyllda av kärlek, förståelse, större medvetenhet och personlig utveckling. För mig är det vad som är centralt. Om Ambres kan ge människor styrka, tro och hopp räcker det som bevis för mig. Då gör han en skillnad. Hur är oväsentligt.

Ambres gav som sagt upphov till en lång diskussion som inte slutade förrän klockan två på natten efter att ha svängt ut ämnen som kvantfysik, DNA, intuition, kosmiska svarta hål, relativitetsteorier, tidrumböjningar och gud vet allt. Och jag minns en rolig detalj. När jag tittar på månen ser jag vad som händer för två sekunder sedan. När jag tittar på solen ser jag det som skedde för 8 minuter sedan. Så lång tid tar det för ljuset att färdas. Rätt coolt faktiskt. För det innebär att jag kan titta tillbaka i tiden.

En annan intressant detalj jag fann igår var den som stod i boken "Slumpen är ingen tilfällighet".
Ett militärt forskningslaboratorium utförde ett experiment. Man tog DNA från en försökspersons leukocyter (vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret). Det placerades i ett instrument som kan mäta elektromagnetiska förändringar i DNA-molekylerna. Försökspersonen sattes i ett annat rum och utsatts för olika stimuli via filmer; från olika obehagliga krisgsscener till erotiska bilder. Personen var uppkopplad till mätinstrument som lästa av hans emetionella förändringar.
Utskrifterna med kurvorna från försökspersonen och hans DNA i det andra rummet stämde helt överens. Dvs när personen reagerade emotionellt, gjorde även hans avlägsnade DNA det.
När man så särade på dem så att sextio mil skiljde dem åt, bibehölls effekten. I exakt samma ögonblick, utan fördröjning, som personen hade en emotionell reaktion upmättes samma DNA-reaktion. Det ni. Det finns alltså en okänd form av kommunikation mellan personen och hans DNA. I alla fall om man ska tro på uppgifterna i boken. Riktigt häftigt tycker jag!

Idag bär det av till Västra Hamnen för bad. Är fortfarande lite svedd i pannan efter gårdagens besök på Sibbarp. Sol älskade sol! Sen stannar vi kvar och lyssnar på en sommarkonsert på Bo01 ikväll. Jag tar alltså semester idag. Man får väl passa på medan barnen är borta.
Nu har dock nedräkningen börjat. Mina små UFO:n landar om 6 dagar. :-)

Havet kallar!