Innan jag startar resonemanget kan du få njuta av lite skön bakgrundsmusik.
Hur tänker jag när jag säger, jag ger upp?
Jag tänker att det kommer en tidpunkt då man helt enkelt bara måste ge upp. Att fortsätta är lönlöst. I mitt fall handlar det om att komma fram till en lösning och ett samarbete jag tror gynnar två parter, varav jag är den ena. Det är något nytt och spännande. Ändå något gammalt som gatan. En för de allra flesta outforskad väg som jag känner har potentialen att förändra kanske hela världen för alltid. Detta inom ett område som alla berörs utav, men få behärskar. Det är en arena fylld av så mycket delade åsikter, totala motpoler som ständigt för ett krig. Det är något så litet som en individ och samtidigt stort som ett helt land. Oftast är det antingen älskat eller hatat. Och ingen lyckas riktigt brygga över mellan dessa två. Det är ett medel som används till att skapa både gott och ont.
Det handlar om att jag fått nys om ett helt nytt synsätt på ekonomi som kan brukas på individnivå och på landsnivå. Ändå är det jag funnit NewOld som det så käckt heter i den nya uppåtstigande företagstrenden.
Och när jag säger att jag ger upp! så handlar det om att vissa människor ser inte möjligheter och gåvor som placeras i händerna på dem, även om jag tydligt berättar att det är en gåva/en möjlighet det handlar om. Allt annat får hela tiden komma emellan det möte där ett eventuellt samarbete skulle diskuteras. Jag ger upp!
Jag får emellanåt för mig att jag inte har något tålamod, att jag är hied som det heter på skånska. Men jag är snabb. Ultrasnabb. Och jag har väntat och väntat och väntat. Och nu inser jag att det mest sunda beteendet i världen är att inse att ett samarbete inte är ämnat att ske i det här fallet, för i så fall hade detta möte ägt rum för flera veckor sedan. Det handlar om att prioritera. Och vi ser olika saker som viktiga.
För mig är läxan att lära mig följande "villighet märks i handling, vilja kan stanna som en tanke". Visst är jag klok som en bok? Hittade precis på detta nya visa ordspråk. Livets skola lär en mycket.
I vårt fall är jag villig och den andra har liten vilja. För liten för att det ska omvandlas till handling. Och då är det helt rätt att ge upp. För med det öppnas en ny möjlighet. Vem är det istället jag ska samarbeta med? Eller ska det göras på egen hand. Vi får väl se.... det visar sig.
Vi kan uträtta allt vi vill uträtta om vi ägnar oss åt det tillräckligt länge.
Helen Keller
En man kan spotta i händerna sedan uträtta föga
Skotskt ordspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.