Jävla mongo - svar på tal

Jävla mongo!
Du är sjuk i huvudet!
Du är nog manodepressiv.
Jag är rädd för dig.
Kliv upp ur sandlådan.
Du är för mycket.
Kan du lugna dig, det går för snabbt.
Du ändrar dig hela tiden.
Måste det alltid hända något?
Kan du aldrig vara nöjd?
Vet du hur du ser ut när du är arg?
Kan du sänka rösten?

Detta är påståenden och frågor (som frågeställaren egentligen inte vill ha svar på) som jag önskar att jag besvarade annorlunda mot vad jag oftast gör i den aktuella situationen. Alla ovan är autentiska och avsändarna vet vem de är.

Jag vet att du, precis som jag, kommer på de bästa kommentarerna efteråt, när det är försent.  

Jävla mongo! - avfärdar jag oftast med en skakning på huvudet, men minst en gång skulle jag vilja svara.
- Håll käften annars får du på truten.

Du är sjuk i huvudet!
- Tänk på att det är ärftligt.

Du är nog manodepressiv.
- Bra med en diagnos, då kan jag få låna din medicin.

Jag är rädd för dig.
- Då skulle du se mig vid fullmåne.

Kliv upp ur sandlådan.
- Men då kan vi ju inte leka tillsammans.

Du är för mycket.
- Visst är jag för mycket, för den som är för lite.

Kan du lugna dig, det går för snabbt.
- Det är svårt att krypa när man lärt sig springa.

Du ändrar dig hela tiden.
- Sant. Jag rör mig framåt. Det borde du också prova.

Måste det alltid hända något?
- Nej. Men du skulle ju kunna prova det en gång åtminstone.

Kan du aldrig vara nöjd?
- Om människor som jag var nöjda, skulle människor som du bo i grottor.
 
Vet du hur du ser ut när du är arg?
- Lika snygg som alltid, med en fördjupad nyans av mina bruna ögon.

Kan du sänka rösten?
- Det har jag provat. Du lyssnade inte då heller.

Visst är det kul att få ge svar på tal. Helst när ingen drabbas. Vad är det egentligen som ligger bakom svar på tal? I mitt fall är jag nog bara trött på människor som projicerar sin otillräcklighet, ansvarslöshet, ovillighet och sina känslor på mig. Jag är ultrasnabb, har hög ribba på att vara nöjd, har nära till mina känslor, har inga problem att visa ilska, höjer rösten, ändrar uppfattning, är mycket mm. Men det är så jag uppfattas av människor som är långsamma, nöjer sig med lite, inte kan uttrycka eller känna känslor, är väldigt rigida i sin uppfattning och är små i sina uttryck. Betyder det att jag är fel? Nej. Ingen av oss är fel. Bara olika. Och jag ändrar mig inte för att passa någon annan.
För jag är levande i just den formen som är jag.