Jag har byggt en koja i Livets träd

Jag färdas över den brokad hon väver åt mig. Långsamt klär jag mig i det konstnärliga sinnliga och förföriska tyget. Det känns så jag. Likt en klädnad skräddarsydd för min kvinnokropp. Trådar spunna av själens skira trådar. Vävda sedan begynnelsen av heliga andetag.

Boken jag läser tycks skriven i det gränsland jag själv lever i. Ett fönster som öppnas in i den osynliga värld som egentligen alltid varit min verklighet. En mystisk vardag som på ytan ser ut som en rad av slumpmässiga sammanträffanden, men som visar sig vara detaljer i en större plan Gud satt samman. Varför, det kanske jag aldrig får reda på.

Jag har byggt en trädkoja i din ståtliga krona. 

Utav resterna från mitt eget träd. 

Vackra stycken av min vindpinade bark,

omsluter de glaslösa fönstren där Anden sveper in.

Dina grönskande grenar sträcker sig in i alla rum.

Mina fingrar plockar varsamt dina frukter.

Varje frö sätter jag i mitt hjärtas jord,

och låter dem långsamt gro.

Jag ger nytt liv åt allt du redan är.

///Marie