Berg- och dalbana

Att leva med barn är som att åka berg- och dalbana.
Inför åkturen är man uppspelt och förväntansfull. När man väl sitter fastspänd undrar man om man tagit rätt beslut. I första uppförsbacken är man säker på att man gjort sitt livs misstag. Och tänker aldrig mer att någon ska locka mig till något sådant här igen. Uppe på högsta toppen ber man till gudarna om hjälp. När stupet är ett faktum skriker man av rädsla och tänker att detta kan aldrig sluta väl. Men så planar resan ut och man njuter av farten och de mysiga svängarna. Tänker att detta var ju faktiskt riktigt härligt.

Då skönjer man loopen och plötsligt vänder sig hela världen upp och ner och vrålet lämnar strupen. De sista böljande svängarna är man så tagen av åkturen att man knappt vet var man befinner sig. Men när vagnen rullar in i depån sitter ett smajl på ens läppar. Man är i extas och benen bär en knappt. Nu skrattar man. Förvånas över att man överlevde. Känner sig stolt som härdade ut. Utan att spy. Sedan delar man upplevelsen med sina medresenärer med högljudd stämma. "Visst var det häftigt. Men jag var skiträdd." Och när någon ställer frågan "ska vi åka igen", svarar man "ja va fan, klart vi ska". Och så föds nästa barn.

















Foto: Angelina Ek Lipanovska

fundra: fungerar åksjuketabletter även i karuseller

Tack till mänskligheten

Jag har funderat en del på möten sedan igår. Det finns ett som jag än idag minns som magiskt. En kvinnlig lärare från Malmö, en alldeles okänd människa, lämnade ett sådant avtryck i min själ att jag i flera dagar efteråt pratade oavbrutet om henne. Jag gjorde sedan vad jag kunde för att uppmärksamma denna fantastiska varelse för så många i min omgivning som möjligt.


Idag fick hon mig att tänka på att jag nu har ännu ett forum där jag kan visa upp henne. Min nya blogg. Det förde tanken vidare till att jag har så många andra människor att tacka för att de finns i min närhet, att jag beslöt mig för att skriva ett tack-inlägg.



Hur skriver man ett sådant utan att någon känner sig bortglömd. Det går inte. Men för att visa att det inte finns någon inbördes rangordning kom jag på att jag kan lista den i alfabetsordning. Och till de personer som förtjänar att finnas med, men som olyckligtvis hamnar utanför, ber jag om ursäkt på förhand. Ni är inte bortglömda. Fler tacklistor kommer att läggas upp. Jag skyller på att mitt minne inte är så alert som det var för några år sedan.

Tack

Monika för det magiska mötet och för ditt fantastiska engagemang för barnen i Ghana. Läs om hennes arbete på http://www.helpghana.se/

• Ac för alla de uppmuntrande ord du så ofta uttalar högt
  
• Angelina för alla de insikter om mig själv du skänker, som ingen annan kan, och för din stora kärlek och din omtänksamhet



• Annika för att du vårdar både mitt inre och mitt yttre



• Anne för att du ger mig perspektiv på mitt eget liv



• Baba och Dede för att man alltid kan räkna med er hjälp



• Bale och Magda för alla fantastiska och glädjefyllda semesterminnen ni bidragit till



• Bibi för att du öppnade mina ögon för bloggens alla möjligheter



• Catti för din vänskap, din vishet och din ärlighet som varit så betydelsefull ända sedan gymnasietiden



• Ewa för dina kloka och minnesvärda inlägg i våra bokklubbsträffar



• Gert för att du älskar mig för den jag är



• Helen för att jag alltid är kravlöst välkommen att bara slappna av i din soffa



• Ingbritt för ditt sanslösa intellekt som väcker så många tankar



• Inger för att jag vet att du finns där om och när jag behöver det, villkorslöst



• Ingrid för den bekräftelse, den uppmuntran och den konstnärliga frihet du alltid givit mig genom alla år, som har fått mig att vilja utvecklas och gjort att jag aldrig har tröttnat



• Jonathan för all den glädje du sprider i hemmet och dina lena små händer jag får hålla i min hand



• Lennart för att du introducerade mig för Manjula och alla de möjligheter som finns



• Luppe för att du är den bästa pappa en mamma kan önska åt sina barn



• Mamma för all den kärlek jag som dotter tar för givet



• Mange för alla mail som får mig att garva och förundras



• Magnus för att du är den mest suveräna dörrvakt jag känner



• Maria för din ovärderliga vänskap



• Morgan får att du är en så fantastisk manlig förebild



• Marjut får den konstnärliga inspiration du alltid är



• Nathalie för alla de givande samtal vi haft denna sommar och alla snälla ord



• Nicole för den energi du ger mig och all den stolthet du får mig att känna



• Snäckan för all den tillgivenhet du besitter, som skänker både tröst och glädje



• Suza för att du sprider så mycket glädje med ditt livsbejakande skratt och värmande leende



• Tommy och Annika för all den självklara hjälp jag kunnat räkna med under alla år, inga grannar kan någonsin jämföra sig med er



• Uffe för att du alltid ställer upp och fixar det man behöver hjälp med, och för att man alltid kan lita på att det blir ordentligt gjort



• Violeta för att du bär mig när marken ger vika under mig, för din kärlek, din förståelse och dina visa råd

fundra: när man tar någon för givet, är det ett tecken på stor eller liten kärlek

Nybörjarmiss

Jag glömde lägga in min fundra.

fundra: när man tar någon för givet, är det ett tecken på stor eller liten kärlek

Att beröra är mitt mål

Det känns faktiskt lite kul att ha skaffat en blogg. Troligtvis kommer jag att göra det klassiska misstaget att blogga alltför mycket nu i början. Men det får vara okej. Så länge det inte tar tid från allt annat som är viktigare.

Det är lite som att skaffa barn. Man är försiktig och tafatt i början, rädd att göra fel. Men med tiden blir man tryggare och djärvare.

Vad som känns viktigt är att bloggen redan från början är "jag", dvs att den ger läsaren en rättvis bild av mig. Det innebär inte att varje inlägg kommer att vara det andra likt. Precis som alla andra människor har jag flera olika sidor, många motsägelsefulla tankar och känslor. En dynamisk sida hoppas jag blir resultatet av detta. Och förhoppningsvis kommer det att leda till reaktioner hos och kommentarer från läsare. Väcka tankar och känslor. Det är mitt främsta mål med min blogg. Att beröra.

Jag är en homo sapiens-älskare med ett genuint intresse för människor oavsett kön, ålder och etnisk tillhörighet. Alla har en livshistoria att berätta och därmed något att lära mig. Möten tillhör därför livets höjdpunkter. Även om vissa ger en bitter eftersmak i efterhand. Det är ungefär som med alla semestrar man haft. De mest dråpliga och misslyckade är de man främst minns, och de som skänker flest skratt när man blickar tillbaka.

Flera olika saker skapar ett första intryck hos mig vid ett möte. Hur är handslaget? Jag avskyr fiskhänder, kalla och slaka utan någon kraft. Ögonkontakten är viktig. Jag vill att människan jag möter ser mig i ögonen när vi samtalar. Vad vi samtalar om kanske inte är så viktigt, däremot hur vi gör det. Med eller utan ett intresse eller ett engagemang är avgörande. Även vädret kan diskuteras med en närvaro, precis som en ytterst viktig sak kan diskuteras flyktigt och nonchalant. För mig är närvaro viktig. Annars kan man lika gärna låta bli. Därför har jag svårt för dem som tycker att de kan svara i mobilen när vi fikar, om de inte väntar ett viktigt samtal.
Kroppsspråket lämnar också intryck. Det värsta jag vet är människor som vänder sig om när man precis berättar något. Nonchalans är så oattraktivt.

fundra: ger ett handtryck ett avtryck

Varför ska man blogga

Varför ska man inte det? Om man nu tycker om att prova nya saker och gillar att uttrycka sig i ord. Dessutom är det trevligt om andra läser och kommenterar det man skrivit.
I första hand ska jag nu få bukt med hur det hela fungerar. Hur man lägger in bilder, text och annat, därefter hoppas jag kunna göra en personligare sida än den som en mall ger.

Varje inlägg kommer att ha en fundra. Om ni undrar över ordet fundra, så betyder det att jag först undrar över något, därefter funderar, för att till sist förundras över det hela.

Här trivs jag. I landet söderut, där kaffet alltid står på, dörren är öppen för gäster och havet bara ligger några timmar bort i ett annat angränsande vackert land. Gissa om du kan.

fundra: ska fantasier levas ut