I gränslandet

Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag försökte att dela upp den i mindre portioner för att den skulle vara lite längre. För mig är det kännetecknet på en god bok.

Jag fick denna bok för en herrans massa år sedan av en vän. På något sätt berörde den mig som ingen annan bok hade gjort förut. Den låg länge kvar i mig. Men jag glömde vad den egentligen handlade om. Det var något annat som stannade kvar. Känslan av att ha blivit berörd på djupet.

Jag läste den igen för några år sedan, men ändå hade jag glömt vad den handlade om. Så märkligt egentligen. Men jag förstår att det har gällt även andra böcker jag läst efter den. Att berättelsen suddats ut av tiden, men känslan av att ha blivit berörd ligger kvar. Så märkvärdigt det är.

Det är som om jag blir ett med boken. Vi möts på en plats jag känner mig hemma i. I gränslandet.
Det är också där jag så lätt förlorar mig själv. Suddas ut i mina egna konturer. Det är som att vara på en plats där allt existerar samtidigt. Och därmed en plats där allt är möjligt och möjligheterna är oändliga. Det blir outhärdligt att ta in och det väcker en djup längtan efter att komma hem till Gud.

Det finns en märklig matematisk formel som gäller för mig. Jag har en så obegripligt stor längtan efter och en djup kärlek till Gud, att jag behöver en människa att älska helhjärtat för att vilja vara kvar här och nu. Med ett hjärta öppet för det gränslösa tillståndet, behöver jag leva ett mycket enkelt jordnära liv för att kunna vara i harmoni med min egen kropp.

///Marie