Men de träbitarna är inte vilka träbitar som helst. Det upptäckte jag idag. Ännu en dag av rengöring utav dem. Allt eftersom de torkar mer och mer kan jag tandborsta av smutsen. När jag var inne på träbit nummer tre kände jag sakta att något var i görningen. Hmmm... vad är det som är på g. Jag fortsatte lite mer ömsint att borsta. Med långa långsamma mjukare drag med tandborsten. Nästan som en massage av träbiten. Och jag fick en belöning. Han började tala.
Det är en Han. En man. Och han är fiskare och skeppare. Med egen båt. Fiskebåt. Typisk skeppare med pipa och skägg. Lite blyg i början. Inte så talför. Men han mjuknar av beröring. Verkar jag knepig? Kan en träbit tala? Självklart kan den det. Allt är energi. Och den energi jag nu tonat in på är denne gamle sjömans energi. Troligtvis har de varit i kontakt med varandra, eller så är länken helt enkelt havet. Coolt! Träbiten har dessutom en svag doft utav fisk.
Skepparen berättar för mig om en skatt på havets botten. En skatt som en rymmer en rubin. En gnistrande röd rubin. Den ligger i något som liknar ett smyckeskrin. Och nyckeln till detta skrin hänger i ett band runt halsen. Mer än så hann jag inte lyssna till innan dottern serverade middag. Jag längtar redan till imorgon. Vad mer ska han berätta för mig. Och vem finns i de andra träbitarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar