Rätten till min kropp

Arg och ledsen. Båda känslorna på samma gång. Och samtidigt stolt, naken och värdefull.

Dagens text är ett hett ämne. Tankarna på att mina döttrar kan tycka att det känns obehagligt finns där, men spöken sägs försvinna i ljuset, så fram med dem.

Lite stämningsfull bakgrundsmusik skadar inte.
Olivia Newton John med låten Learn to Love Yourself från albumet Grace and Gratitude.




Jag undrar när jag förlorade rätten till min kropp. Jag minns inte. Har faktiskt ingen aning. Men jag minns när jag själv skändade den första gången. Det var efter att jag blivit lämnad av min första stora kärlek och jag tröstade mig med en pojkvän jag inte hade några känslor för alls. Jag ville hämnas. Jag var femton år och trodde att min nya pojkvän skulle kunna väcka liv i avundsjuka hos den gamla, så att han skulle komma tillbaka. Det var mitt sätt att hantera smärtan, besvikelsen, den sårade känslan och värst av allt, känslan av att inte längre vara värd något för honom. Pojken jag hade gett min kärlek och min oskuld till. Jag hade öppnat hjärtat och släppt in honom. En dag vandrade han utan förvarning ut.

När jag blickar tillbaka på denna händelse så är den väldigt oskyldig. Inte traumatisk egentligen, utan ett vanligt tonårsscenario. Men för mig kom den att påverka mig djupt och länge. Och jag kan i dagsläget ännu inte peka på varför detta uppbrott fick så katastrofala följder. Men jag kan spekulera utifrån det jag idag vet om mig själv.

1. Jag är en väldigt sensitiv själ. Otroligt sårbar. Mjuk, sensuell, kreativ, ljus och glad. Jag söker balans och stillhet. Inte alls den tuffa personlighet jag byggde upp som barn och sedan bar på upp i vuxenlivet. Den järnfasad jag ännu får jobba medvetet med att hålla undan. Den rustningen är tung, kall och fängslande. Den skapades för att skydda det sårbara. Jag faller lätt in i den, men jag vantrivs numera i den.

2. Mitt innersta väsen är feminint och barnsligt. Romantisk enda ut i tå- och fingerspetsar. Jag är estetisk och söker flöde, underhållning och böljande lätthet. Jag är som allra bäst när jag får följa med i flödet, när jag dansar, skriver, talar från hjärtat och när jag överlämnar mig. Men det fanns aldrig någon naturlig ledare, så jag tog mig an den rollen och lärde mig tidigt att leda mig själv. Leda kompisgrupper, leda fotbollslag, leda arbetskamrater, leda en familj och leda ett företag. Men att leda är inte mitt naturliga tillstånd. Min essens är en följare. En som flödar fritt, inte någon som styr upp flödet och håller kurs. Jag avskyr att leda. Men jag blev en ledare. Jag älskar att följa. Och blev också sent i livet en följare.

3. Min upplevelse av min första pojkvän är att han redan som ung var mycket i sin maskulinitet. Jag fann vila i den. Jag kände stor tillit till honom. Han var min bästa vän. Jag kände mig sedd, bekräftad och högt värdesatt. Han var sexuellt trygg och jag vågade ge mig hän till honom. Jag kände en stor samhörighet med honom. Jag slappande av och tillät mig att vara tjej. Han var lång och stark, bejakade min kvinnlighet, visade åtrå och jag såg kärlek i hans ögon. Hans händer var varsamma och vänliga. Han var en ledare. Detta är min sanna upplevelse utav min första riktiga kärleksrelation. Han var långt ifrån min första pojkvän. Men han var min första kärlek och den jag gav både min kropp, mitt hjärta och min vänskap till. Därav vidden på smärtan. Jag gav honom det mest värdefulla i mig; den feminina sidan utav mig, sårbarheten, kvinnokroppen och min tillit. Sen gick det utför. Att vara sårbar och feminin innebar djup smärta.

4. Sakta började jag avsäga mig rätten till min kropp och min femininitet. Jag valde pojkvänner som hjälpte mig att visa att jag var värdelös. De gånger jag använde min femininitet var för att manipulera männen. Inget är så kraftfullt som feminin sexuell energi. Det var så de föll för mig. Men kort efter att en relation var inledd tog jag på rustningen. Jag valde pojkar. Min egen motsvarighet. Min outvecklade feminina sida attraherade maskulint outvecklade pojkar. I alla relationer var jag ledaren, den med starkast energi. Ännu är det mönstret inte brutet.

5. Vreden jag ibland känner är över männen som faktiskt tog sig friheten att nedvärdera mig genom handlingar och ord. Jag bjöd inte in er till att nypa mig i häcken bara för att jag serverade mat vid era bord. Jag bjöd inte in er till att förfölja mig hem efter arbetet, bara för att jag delade ut en hamburgare med ett leende till er. Jag bjöd inte in till sexuella anspelningar av chefer bara för att jag var glad, utåtriktad och trevlig att se på. Jag gjorde mitt jobb. Jag är glad. Jag ler ofta. Jag är trevlig och vänlig. Det var däremot inte dessa män och deras handlingar. Arg blir jag också när andra män inte korrigerar sina bröder och säger ifrån när de beter sig svinaktigt och nedvärderar flickor och kvinnor på olika sätt. Det är inte okej att som vuxen man stå och snacka med sina polare om vad man skulle vilja göra sexuellt med en ung tjej. Ni borde få en spark på pungen och ordineras minst två års terapi. Ni nedvärderar oss kvinnor för att ni inte känner ert eget värde och ni tillåts fortsätta för att de finns för få män som har stake nog att be er hålla käften och skärpa till er.

6. Ledsen blir jag när jag tänker på skammen. När jag var barn fann jag att min kropp kunde ge mig njutning. Jag minns njutningsfulla doktorslekar. Men det var inget jag pratade med någon om. Det var något hemligt som jag skämdes för. Varför vet jag inte, men jag bar på den skammen enda till för ett år sedan.

Jag tyckte om att läsa erotiska noveller, men fann porr motbjudande. Jag skämdes för vad de sensuella berättelserna tände i mig. Jag drömde om att bli författare av erotiska berättelser för kvinnor. Sensuella historier fyllda av sann kärlek och romantik. Alltid med lyckliga slut. Men jag skämdes för min längtan att skriva dessa och lät därför bli. Genom alla förhållanden bar jag också på massor av hemliga sexuella drömmar, men jag skämdes för dem. Vågade aldrig uttala dem högt. De kändes smutsiga.

7. När jag fick barn hade jag inget namn på mitt eget kön, och därför heller inget som jag fann naturligt att använda till mina döttrar. Idag har jag äntligen funnit ett. I år, 44 år gammal fann jag ett passande namn som kändes värdigt, vackert och heligt. Yoni. Det är sanskrit för vagina. I år är också året då jag faktiskt för första gången undersökt min kropp på riktigt, inklusive mitt kön. Jag har erövrat rätten till min kropp igen. Sett allt det vackra den rymmer. Insett storheten i att vara en kvinna. Skönheten som den rymmer. Jag har förstått att jag är skapt för njutning. För i år har jag också lärt mig att det finns många sorters orgasmer. Jag har fått namn på dem. Lärt mig ett helt nytt förhållningssätt till min kropp. Jag har insett att kärleksakten kan beröra mig så djupt att jag efteråt gråter. Jag vågar och vill ge mig hän, vet att höjden av min njutning handlar om hur mycket jag vågar släppa taget och ha tillit till min partner. Jag har insett att jag är värd att bara ta emot. Förstått att han kan njuta av att ge mig sin kärlek och närvaro, och se hur hans beröring kan få mig att njuta.

8. Det är omöjligt för mig att vara samtidigt i min sexuella feminina energi och samtidigt vara en ledare. Min sårbara feminina själ vill följa och flöda. Hon är varm, innerlig, mjuk och fylld utav kärlek. Hon tror på kärleken, är beredd att strida länge för den. Hon vill dansa, sjunga, skratta, leka sig igenom livet. Hon är på djupet helig och för henne är den sexuella akten så mycket mer än sex med kroppen. Det är en sammansmältning mellan två kroppar och själar. Det är en gudomlig stund fylld av värde, tillit, närvaro och kärlek till varandra. Det är ett totalt öppnande enda in i det innersta rummet i mig. Dit ingen annan man någonsin tagit sig förut. För idag vet jag att min kropp också är vår gemensamma väg till himmelriket och Gud. Och enbart en man som står djupt förankrad i sin gudomliga maskulinitet är uppfylld nog av värde för att se och dyrka det heligt feminina i mig. Han vet att han är ledaren och begär inte av mig att jag ska vara det. Han vet att jag är den böljande kärleken han inte han uppleva utan mig. Vi vet båda att sätta vårt eget värde och kan därigenom dyrka varandra för de egenskaper vi bringar in i relationen, de som vi inte på egen hand kan uppnå.

9. Jag är i grunden en följare. Ett flöde av energi. Därför skapas det med enkelhet texter som denna. Datorn håller koll så att inte bokstäverna trillar utanför. Jag kan vila i den kreativa essensen. Det är genom att följa som jag återfunnit rätten till min kropp och mitt värde som kvinna. Jag har lärt mig följa min intuition, min kropps önskemål och att bli ledd utav andra. Min främste lärare har varit och är Gud. Han är den maskulina ledare jag känner att jag kan lita på. I min relation till honom har jag återerövrat min oskuld. Den del i mig som inte behöver skämmas för att jag är sårbar, feminin och en kvinna som tror med hela sitt hjärta på kärleken och det gudomliga partnerskapet där den sexuella upplevelsen är vår gemensamma väg till himmelriket. Han, Lingam och ledaren. Jag, Yoni och följaren.

Jag är kvinna. Värdefull i min sårbarhet. Osminkad och vacker i min skapelse.
Sensuell, helig och allt annat än ett objekt. Min kropp är ett tempel.

Om du är kvinna, hör mina ord …

Du är värdefull! Och en utav anledningarna är just för att du är kvinna. Din kropp är en gudomlig skapelse ämnad för dig att njuta av. Var i den, hedra den med din uppskattning och uppmärksamhet. Sluta klaga på hur den ser ut. Omslut den med kärlek och ge dig möjlighet att släppa taget om den skam som håller tillbaka dig. Ge dig hän åt den vackra sexuella energi din kropp bär på. Det är samma energi som skapar nytt liv. Dela din värdefulla kropp med den du älskar. Ge dig hän i kärlek. Värdesätt dig själv. Stå i det värdet.

Värde är ett av de heta teman denna höst och vinter hos mig. Heal My Voice Sweden är ett bokprojekt jag leder. Att läka och stärka vårt värde och värdighet som kvinna är intentionen med den bok vi skriver ihop. Vi är 24 kvinnor vars röster kommer att läka andra kvinnor när de läser våra sanna berättelser. Möt oss på www.healmyvoicesweden.se

Att frigöra vårt värde är temat på den online workshop jag leder på nätet i december, Energy Worthy Week. Läs mer på www.marie-eklipanovska.se

Kärlek till alla kvinnor och flickor!
Marie