Jag har en fundering kring en intressant reflektion idag...hjälp mig, berätta vad ni tycker.
Vi gjorde ett självskattningstest i skolan. På skalan 1-10 ställde sig en deltagare på 2-3 när det gällde hur mycket kontroll hon hade i sitt liv. Men på 10 när det gällde romantik. Själv ställde jag mig på 9 när det gällde kontroll och 2 när det gällde romantik :-)
Min fråga till er är därför, finns det ett samband mellan kontroll och romantik? Måste man släppa på kontrollen för att få in romantik? Och vice versa? Hur kan man isåfall bibehålla kontrollen och samtidigt ha romantik? Hmmm...
11 kommentarer:
Mitt eviga dilemma. Jag vill ha total kontroll å planerar in romantik/spontanitetsdagar. Finns inte utrymme för ett passionerat förhållande om de innebär att jag ska ställa in planerade saker. Går de vara romantiskt planerande? sätt en 1-2 på mej. Lycklig utan passion e frågan? lycklig utan kärlek? Jag pallar inget passionerat kaos, jo men bara på ledia tider.
Jag vill också ha både och...du kan ju tipsa mig om du hittar ett sätt som funkar.
Antingen är jag passionerad tonåring eller kontrollerad vuxen, och inget funkar riktigt bra i längden.
Ja tonåring eller pensionär e de som jag pendlar mellan.Letar efter senorita correcta, inga 90 % ,ja vil ha 100 anrs e jag singel tills jag blir 65
Hur är det när det är 100?
jag har nått tidigt inlägg i min blogg om senorita correcta men de handlar ju bara om det yttre sakerna sen dem inre e ju mycket svårare att definera men man vet om dem när dem dyker upp om man gillar dem eller inte? Jag har sett till att skaffa mej ett bra liv som singel å vill ju bara se partners som en bonus å jag vill bara va en bomus för den andra. va där nått kul på St Gertrud?
Mycket folk som vanligt. Drog vidare till Paddys och rockade loss lite med de lurviga på det 4kvm stora dansgolvet framför scenen, till ett coverband. Provade weissöl för första gången, gott faktiskt. Och så kaffe med baileys och whiskey, mums.
Var krälade du runt under fredagskvällen???
De e ett annat dilemma, jag super ju inte å gillar ju inte folk som e fulla så jag utesluter ju vissa ställen eftersom jag vill träffa nån som e smart å söt å funny utan alkohol, anrs blir det bara sex å sen vill jag inte se dem mer, bra ibland men lite slöseri känner ja. Jag gillar ju sex å de blir lätt att jag släpper efter till nån som jag egentligen inte gillar åsså ångest på det, ge mej en nykter men sexi å lite mera vardags-tjej tack.
jag är väl full vart 20:e år, berusad vart tionde och håller helt med dig om att med alkohol i kroppen är det lätt att låta de mest basala behoven ta överhand...därför undviker man många ångestsituationer genom att sluta vid en öl, sen hur mycket andra vill dricka är deras problem. Och när jag går ut, är det inte för att ragga, så vilken sorts människor och hur fulla/nyktra de är spelar inte mig någon roll. Var brukar du gå ut?
De blir mest runt Möllan.Tempo, Volym, Metro, Carib. Kanske Retro. Jag dricker ju bara 1-2 öl sen går ja över til kaffe/vatten. Ja e mer en fikamänniska å gillar nog att flirta mer dagtid på kafeer å så.Jag ser så hård ut så att dem söta cello-tjejerna inte vågar flirta utan jag får bara massa hårda trashia tjejer som flirtar med mej, synd ju, men ja e klar me de livet.
Bakom hårda ytor döljer sig mjuka flickor. :-) Varför softar du inte ner din egen hårda yta om det är det du vill dra till dig? Hur gammal är du? Blir inte riktigt klok på i vilken ålder jag vill placera dig.
Jo men de e svårt att softa ner de yttre, de e lixom redan härdat av havet å livet å resor. Ingen blir klok på min ålder. Känns som jag levt minst 2 år på varje år hela livet men de blir nog så när man bott utomlands mycket å varje dag e som en månad hemma. Jag softar ju ner mej genom att inte hänga ute efter 01 typ. Men precis som ja e en mjuk kille så kan ju den där hårda tjejen va den mjuka som ja söker, måste öpppna upp för dem åsså.
Skicka en kommentar