Bli bitter eller bli bättre

Irritation och lite småförbannad.
Besvikelse och lite uppgivenhet.
Känslan av att vara bortvald, icke önskvärd.
Ledsen, liten och oförstådd.
Osedd.
Obetydlig.
Värdelös.
Ingenting.

Läs ovan rad som om den var ett känsloband. Ett radband av känslor. Som du sjunker djupare och djupare ner i. Överst på ytan känner jag mig irriterad och lite småförbannad. Och här fastnade jag ett tag. Ganska länge faktiskt. Så länge att tankarna hann slå rot, börja växa och var på väg att leda till ett bittert utslag i denna blogg. Men jag har blivit bättre på att tygla min spontanitet.
Jag beslutade mig för att först äta frukost. Och tjattret pågick i huvudet hela frukosten igenom. Jag tänkte en sund tanke mitt i all den röran. Utifrån den beslutade jag mig för att meditera innan jag skrev blogginlägget.

Den sunda tanken var: Bli bitter eller bli bättre Marie!

Så jag satte mig en stund och mediterade. 15 minuter. Det var ett klokt beslut jag tog. Bättre är ett mycket skönare tillstånd än bitter. Alltid. För alla.



I´m Scared Of Lonely.

Precis så är det. Under irritationen bor besvikelsen och en liten uppgivenhet. Den härstammar från igår. Och vågar jag känna vad som finns under den så hittar jag en känsla av att vara bortvald, icke önskvärd. Inget najs alls. För djupare ner finns ledsamhet. Jag blir liten, krymper och känner mig oförstådd. Osedd. Osynlig. Obetydlig. Det gör ont. Jag blir värdelös. På botten är jag ingenting. Aj!

Så jag mediterar. Sätter mig och sjunker in i kroppen som bär alla dessa känslor. Och efter en stund inser jag att de härstammar från tankarna som tjattrat oavbrutet där uppe i huvudet. Och jag vet precis vad jag ska göra. Flytta fokus till andningen. Och det går en stund, sen är jag tillbaka uppe i det destruktiva tugget. Och jag återvänder till min andning igen. Och så efter ett tag så är jag där igen. I pladdret, men det börjar avta. Så jag vänder tillbaka till andetagen och följer med dem in och ut. Och jag förnimmer plötsligt en vind som smeker min kropp och jag känner glädjen återvända. Jag är närvarande i min kropp igen. Hemma. Och tankarna tystnar. Jag njuter av stillheten som infinner sig.



Mmmmm. Och jag minns Ave Maria.

Ave Maria

Var hälsad, Maria, av nåd,

Herren är med dig.

Välsignad är du bland kvinnor

och välsignad är din livsfrukt Jesus.

Heliga Maria, Guds Moder

bed för oss syndare,

nu och i vår dödsstund.

Amen.

Varenda gång jag lämnar min kropp, mitt tempel och ger mig hän åt mitt destruktiva tjattrande syndar jag. Det är en synd att lämna mig själv och kärleken som bor i mig, bara för att flytta in hos någon annan, vilja förändra livet så som det är skapat i sin fulländning och hänge mig åt dömandet och eländet som bor i tanken om att jag vill förändra en annan person för att jag ska må bra. Mitt sätt är rätt sätt.

Ave Maria, tack och lov att jag har dig. Bön och meditation är de mest kraftfulla verktyg jag känner till. Och jag tar ett beslut när mitt sinne är stilla och klart. Det leder till ytterligare ett. Och slutligen ett tredje. Alla tre grundade i kärlek, tillit och sinnesfrid.

Beslut 3 handlar om att tillåta mig att älska honom. Hålla hjärtat öppet. För annars är jag inte sann mot mig själv. Och jag är trogen sanningen. Vi har skrivit ett kontrakt sanningen och jag. 100% och inget annat är det som gäller. Jag älskar honom. Djupt och innerligt, även om jag ibland vill sparka på honom. Som igår, när jag kände att hans respons gjorde mig besviken och irriterad. Men när jag valde att vilja vara bättre istället för bitter, då valde jag att inte vara bortvald, men utvald att leda kärleken, tro på kärleken, stå i kärleken, visa kärleken, välja kärleken, även om det medför smärta och sorg.

Och jag hoppas slippa sjunga denna sång för honom en dag ....



Beslut 1 och 2 är att ta meditationen på allvar och bringa ut den i världen. I två former.
Sommarmorgon övergår när tiden är inne till Meditationsmorgon på webben. Från gratis till låg kostnad.
Jag startar en fysisk meditationsgrupp till hösten som träffas varje vecka.

Jag insåg att trots att jag är så tränad i att stilla mitt sinne, vara i närvaro, våga bevittna och känna, efter att ha praktiserat meditation i 15 år, ändå kan snurra in mig i tankar och känslor. Sinnesro är en färskvara. Meditation är en livsstil. Det är något man lever och praktiserar, som påverkar vardag och arbete, gör oss snällare och lugnare. Håller oss friska. Det är dags att återgå till basic. Det är dags för mig att ta på mig meditationsledarrocken igen och ännu en gång i den älskade form jag anser vara den mest läkande, i grupp.

Meditation på Sibbarp

Och mannen som väckte min känsla av att vara bortvald är såklart Anders. Han sköter sin själsfrändeuppgift. Och kvinnan som valde att omvandla bortvald till utvald är såklart jag. För själsfrändeskap handlar om att lära sig älska sig själv fullt ut. Och jag tycker att vi båda sköter vår del av själskontraktet.

Jag vet att det är dessa ögon jag ska blicka in i när jag vaknar.
Sluta sprattla! det är hans uttryck. Jag undrar vem som sprattlar?
Jag älskar dig Anders. Men det betyder inte att jag alltid tycker om dig.

What is love? Ingen aning. Försöker fortfarande förstå....Vi får väl se vad som händer i radiostudion på lördag kl 8.30 när vi möts där igen, Anders och jag på temat Reunion and Peace (det satte jag för några dagar sedan)
http://www.blogtalkradio.com/sjalaglad/2012/07/28/the-soul-mate-story--reunion-and-peace