Sedan jag och Anders flyttade isär hösten 2011 och började leva separerade har jag haft besök med jämna mellanrum utav en manlig energi. Han kommer när han vill. I perioder kommer han ofta, sen dröjer det veckor eller månader innan jag får uppleva hans närvaro. Besök utav energier är inget märkligt för mig. Jag är van vid det. Han har från första stund kommit med villkorslös kärlek. I början var han förvillande lik Ärkeängeln Gabriel som jag haft med mig i 15 år. Men Gabriel är helt asexuell i sin kärlek. Den här manliga energin är mer mänsklig.
Det var ett tag sedan han var på besök. Men igår kom han. Efter mötet med Anders. Jag låg i sängen och kände mig ensam. Barnen är på semester. Då dök han upp ur tomma intet. Och jag pratar idag högt med honom rakt ut i i luften. Och jag frågade honom hur det ska kännas i en relation. Och han bad mig ta emot ..... och jag låg alldeles stilla och jag kände hur hans kärlek strömmade emot mig. Och jag svarade honom med att säga högt. "Det är rätt när du älskar mig lika mycket som jag älskar dig." Mmmm, svarade han. När hans kärlek är lika stor och stark som min egen, det är så det ska kännas. Lika villkorslös. Sedan bad han mig att blunda och ta emot. Och jag kände hans vänliga varma ömsinta beröring. Och somnade omsluten av hans kärlek.
Idag när jag var ute och åkte inlines dök han plötsligt upp igen och tog mig i hand. Vi åkte jämte varandra mot Tygelsjö. Och jag kände återigen hur det ska kännas i en äkta kärleksrelation. Han visade hur lätt vi följde varandra. Fann den gemensamma rytmen. Lätthet, glädje och flyt.
I nästa stund var han bakom mig. Hans varsamma händer kring min midja. Fortfarande rytmiskt. Och han använde sin manliga kraft till att pusha på mig. Föste mig kärleksfull uppför den lilla backen. Och det låg så mycket kärlek i den gesten. Efter en stund rullande han upp framför mig och bad mig hålla mina händer kring hans midja. Och jag fick känna hur det kändes att bli dragen, vila bakom honom. Och det var en underbart skön känsla av befrielse från ansvar och drivande. Jag älskade känslan av att kunna lita till hans kraft. Kärleken i mig växte. I nästa upplevelse av samarbete lät han mig hålla i en rem som gjorde att jag fortfarande åkte bakom honom men nu gavs jag utrymme att röra mig mer i sidled. Och precis det var vad han ville visa mig. Att den kärleken ger mig utrymme att röra mig fritt. Svängrum att vara mig själv och ta ut svängarna. Wow! Vilken sagolik känsla.
Plötsligt åker vi genom en doft av Maria Nyckelpiga. Jag känner precis så. Här är Maria Nyckelpiga.
Vi fortsätter åka tillsammans. In genom Tygelsjö och vänder upp mot Vellinge. Jag tror att jag fått veta hur sann kärlek ska kännas när han överraskar mig. Vi får upp farten och plötsligt ber han mig släppa taget om remmen som ligger runt hans mage och som jag håller i åkande efter honom. När jag släpper taget drar han i remmen så att jag dras framåt och rullar upp och förbi honom. Och jag hör hans glada stämma säga "Fly Marie. Fly!" på engelska. Flyg Marie. Flyg! utropar han med ett skratt. Och jag sträcker ut armarna åt sidorna och känner vinddraget och känslan av frihet är enorm. Han har skapat förutsättningarna genom att putta mig, dra mig, leda mig, låta mig ta ut svängarna, för att sedan lika kärleksfullt se mig flyga. Känslan är så överväldigande. Och jag inser att jag aldrig upplevt villkorslös kärlek. För det är vad han visar mig, min tvillingsjäl. Min andra halva. Han visar mig äkta kärlek. Obunden, fri, varsam, följsam, ljuvlig helt magisk kärlek. Den jag vetat om att den existerar. Den jag strävat hela mitt liv efter. Den godtrogna naiva barnsliga kärleken. För den behöver inte vara något annat. Den är villkorslös och därför skadar den inte. Därför behöver den inga skydd, inga murar, inga dörrar. Den är fri.
Jag slängde ut en fråga i en utav mina internationella grupper, om det var någon som visste mer om tvillingsjälar eller tvillingflammor som de också kallas. För jag känner att detta är en tvillingsjäl. Hur vet jag inte. Jag bara vet. Hela min kropp vet.Och snabbt som attan kommer detta svar.... och jag häpnar över det jag läser. Hmmm .... kan det vara möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar