Jag längtar efter att vara älskad helt och fullt för den jag är.
Jag längtar efter att vara hållen i min storhet, utan att du vill begränsa mig.
Jag längtar efter att stå på scenen inför hela världen och dela mig själv med dig.
Jag längtar efter din rena kärlek, den som inte döljer dina egna rädslor i ord om omtanke.
Jag längtar efter att att du tror på mig, för att du faktiskt sett min storhet, när jag själv tvivlar och vill gömma mig.
Jag längtar efter att du påminner mig om vem jag är, när jag själv glömmer bort det. För egentligen handlar det inte om mig. Så påminn mig om att jag är utvald.
Jag längtar efter den tid då jag bara äntrar scenen alldeles tom, fri från Marie och låter Gud fullt ut ta plats i min kropp och jag låter han tala till just dig. Som en pil rakt in i ditt hjärta. Pilen som punkterar rädslans mur och öppnar dörren till den kärlek han ber mig om att visa världen.
Jesus valde att visa oss kärleken i den för oss obegripliga formen av lidande och död. Han skulle idag ha valt att visa oss den genom en relation med Maria Magdalena. Då hade vi förstått och kunnat följa. Och världen hade sett annorlunda ut.
Jag längtar efter att känna lika mycket pengarna i min hand, som den rikedom jag känner inombords.
Jag längtar efter lika många resor ute i den fysiska världen som jag fått uppleva på alla mina inre resor.
Jag längtar efter lika många fysiska läsare som jag upplever att mitt hjärta talar till.
Jag längtar efter lika många glädjefyllda möten som jag upplever med mig själv.
Jag längtar efter att få älska dig lika mycket som jag älskar mig själv.
Jag längtar efter att få känna lika mycket fysisk beröring som jag själsligt blir berörd.
Jag längtar efter att dansa lika mycket som jag dansar inombords.
Jag längtar efter att skratta högt lika mycket som jag skrattar med mig själv.
Jag längtar efter lika många händelserika upplevelser i den mänskliga världen, som sker i min fantasi.
Jag längtar efter scenen som möjliggör denna balans mellan det inre och det yttre. Som möjliggör genom den mänskliga formen. Jag längtar efter maken som delar denna resa och ansvarar för allt det praktiska. För min gåva är att kliva upp på scenen tom. Helt tom. Utan något behov av att dela allt det jag själv vill. Med avsikten att vara rösten för Gud och kärleken. Och det enda Gud ber dig om är att ha en längtan efter att vilja förstå det obegripliga mirakel som kärleken är. För varken du eller jag har ens en uns av förståelse för detta. Bara ett öppet hjärta och ett öppet sinne gör den förståelsen möjlig. Så försök inte skyla mig när jag står naken. Se istället den tillit jag har till dig i denna min nakna handling. Att jag tror på din förmåga att känna kärlek, till mig och de känslor jag väcker hos dig. Bara älska mig för att jag försöker skänka kärlek till världen. På mitt nakna sätt. Hjälp mig upp på scen. Låt massorna få lyssna till Guds ord om kärlek. Ta emot dem.
För jag, människan Marie, jag dör om jag inte får dela kärlekens alla känsloansikten med världen. Det är nämligen syftet med min nedstigning i denna tid. Och jag har ombetts att välja njutning och glädje i en kärleksrelation, istället för lidande och död i enskildhet.
Andy Grant i USA är den ende som fullt ut sett min storhet. Och hur min mänsklighet möjliggör min gudomlighet. Han öppnade den dörren i en Energy Reading i sept 2011. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar