Jag har precis sett ännu en romantisk film. Och ännu en med ett olyckligt slut. Och ärligt talat så avskyr jag kärlekshistorier med olyckliga slut, oavsett om det är på film eller i verkligheten.
Jag har enda sedan barnsben haft detta stora sug efter kärlek. Jag kan inte själv förklara det. Det är inte så att jag inte kan leva ensam. Jag klarar mig bra på egen hand. Men i mitt hjärta brinner en eld som vill delas. Den går liksom inte att kyla ner. Jag vill älska mycket och passionerat, och då menar jag inte bara i sängen, utan hela livet. Och jag vill bli älskad mycket och passionerat. Jag vill dela livet med en man som är lika galen som jag i livet. Jag vill beröra och bli berörd. Mentalt, själsligt och fysiskt. Annars blir livet torftigt. Grått och trist som en höstdag i november.
Jag måste hitta en arena för denna lust. Annars blir jag knäpp på riktigt. Den måste få ta hämningslös plats någonstans.
Bor jag i fel land? Är det för svalt här?
Sysslar jag med fel saker?
Min kropp längtar efter att få dansa. Jag har alltid älskat mustig musik. Balkan, arabisk, zigensk, trummor, salsa, allt som har lite hetta. Ingen tjoflöjt i tofs här inte. Det finns en extremt sensuell varelse i mig som jag inte funnit en plats för. Hon har ingen arena där hon kan kliva fram och ta för sig. Något måste ske. Snarast.
Jag minns att när jag var yngre då drömde jag om att skriva noveller. Kärleksnoveller. Sensuella inte sexuella. Sådana noveller som väckte lusten och fantasin. Erotiskt men inte porr. Texter för oss kvinnor som vill öppnas i alla sinnen. Kanske är det vad jag ska göra. Är det hennes arena? Min inre fransyska. Är det platsen där min livliga fantasi kan få spela helt fritt och tända liv i relationerna mellan män och kvinnor. Är det vad jag ska göra? Sätta de kvinnliga sinnena i rörelse. Tända elden i deras hjärta. Och få dem att vända detta mot sina män. Passion gör livet vackert. Passion läker och förför. Passion är kärlek.
Jag känner hur jag skulle vilja klä mig i ett slimmat rött sidenfodral vid bara tanken. Ett par skyhöga klackar. Lockar som böljar när jag går. Glittrande läppar. Svepande rörelser. Doften av klassisk parfym. Mina mörka bruna ögon som sveper igenom rummet. Ett förförande leende. Ett dansgolv att ta i besittning. En stadig mansarm om min midja och en dansant herre med stil som styr våra steg. Det är romantikern i mig vill leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar