Men jag gläds åt att jag kunde lägga in efter lite redigering artikeln om Heal My Voice.
Här ligger den: https://sv.wikipedia.org/wiki/Heal_My_Voice
Varför nämns inte mitt namn? Därför att jag är artikelförfattare och man får inte skriva om sig själv. Det är en bra regel. Och det viktiga är inte att mitt namn står där, utan att alla dessa böcker som rymmer så mycket viktig kvinnohistoria kommer upp på wikipedia. Varför? Därför att barn och ungdomar ska kunna nämna HMV i sina uppsatser och skolarbeten. De ska kunna söka efter våra böcker och läsa dem. Vi har nämligen tillsammans byggt ett bibliotek av kvinnohistoria som skildrar vår tids problematik.
Kvinnornas sanna berättelser om sexuella övergrepp, utbrändhet, abort, otrohet, missbruk, medberoende, utanförskap, livshotande sjukdomar, förlust av nära anhöriga etc är lika mycket männens historia. Och barnens. Kvinnor är inte särstående varelser. När en kvinna drabbas av ett trauma eller en tragedi, så är alla omkring henne drabbade. Två skiljer sig. Två drabbas av att ett barn dör. Två är inblandade i beroende och medberoende. Minst två finns med vid ett övergrepp. Många människor tycks tro att kvinnors svårigheter är ett kvinnoproblem. Så är det inte.
Denna lapp sitter på Statarmuseet i Torup, utanför Malmö.
Den fick mig att skriva artikeln om Heal My Voice på wikipedia.
Jag har en skyldighet att göra allt jag kan för att vara med och sprida lärdomen om hur det gick till.
Vem tystar dig?
Jag vågar påstå att både dina fiender och dina vänner ibland försöker sätta munkavle på dig.
Och du själv! Varje gång du säger att du inte har något viktigt att förmedla.
Din berättelse om ditt liv innehåller något så värdefullt som visdom. Ditt liv är fullt av lärdomar om hur svårt det är att leva. Det är mer väsentligt än alla fåniga tips på "tio sätt som gör dig rik och lycklig". Varav inte ett enda är verklighetsanpassat.
Vem får dig att tala?
Jag vågar påstå att bokprojekten som Andrea och jag har genomfört i Heal My Voice och HMV Sweden har fått många kvinnor att våga öppna munnen, och hjärtat. Det är en bedrift. Det är värdefullt. Det är en glädje och en rikedom större än allt annat vi gjort. Tillsammans har vi plockat fram det som varit undangömt, men ännu sårigt och infekterat.
Berättelser fyllda av vånda, och det krävs mod för att skriva om det som är svårt! Men samma texter visar också att det är värt att kämpa och resa sig ur det mörka. Att läka och gå vidare som en visare människa full av empati och förståelse om hur svårt livet kan vara.
Omge dig med människor som får dig att tala om sanningen!
Kvinnor har varit tystade i alla tider. Det är inget nytt och det förekommer fortfarande. Vi ska inte för en sekund tro att kvinnors röster är lika högt värderande som männens, för så är det inte. Som kvinna måste man alltid vara mycket bättre än en man när vi utför samma sak, för att få ett erkännande. Kvinnor är den mest diskriminerande varelse på denna planet, men vi har blivit så vana att prata om, och nöja oss med, en jämlikhet som gör att vi har det lite bättre nu än kvinnorna i generationen före oss hade det. Jag vågar påstå att vi bara brottas med andra former av förtryck. Mer subtila. Mer osynliga. Men de finns där under ytan och det räcker att några få höga ledare tar ton och uttrycker sina åsikter högt och tydligt för att många ska krypa fram ur sina hålor och stämma in i det sexuella förtrycket och vilja bestämma över våra kroppar på olika sätt.
Därför måste vi tala. I alla de rum som ännu ligger öppna för oss. Bloggar, böcker, youtube, podcasts, sociala medier, i våra hem. För tystnaden är ett medgivande som skriver under på att våra röster är mindre värda och våra berättelser bara intressanta för andra kvinnor, inte för hela mänskligheten.
Vi kan bara tala så att andra hör, det betyder inte att de lyssnar. Men det ska vi inte låta stå i vägen för våra ord.
Your Voice Matters!
som Andrea Hylen säger.
///Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar