Jag tror inte, jag vet, att min kropp är påverkad av detta fenomen på himlavalvet. Där är som om ett nytt djup öppnat sig för mig. Ett mörker i mig som inte är mörkt utan ljust. Ett kroppens mörker som ger vila. Som mörkret nere i en bördig jord där de ofödda livet och Guds frön vilar i väntan på att födas.
Djupet ger mig en insikt alldeles ny för mig. Att en enda sak är jag egentligen rädd för. Att förlora livet. Inte att dö, för det ska vi alla. Inte för döden i sig, den är porten över till Gud. Utan kroppens rädsla är att förlora livet. Att förlora det, för att jag inte var tillräckligt rädd om det.
Rädd om. Inte rädd för. Hör skillnaden. Det ena omsluter livet. Det andra skjuter livet ifrån sig.
När jag var nitton år försökte jag begå självmord. I ren förtvivlan. Det var inget planerat. Det var som om ljuset i mig blåstes ut och hopplösheten föll över mig med sitt totala mörker. Hoppet är det sista som lämnar en människa. Utan hopp, inget liv. Livet förlorade sin mening i ett ögonblick när min kärlek kastades på tippen och pojkvännen slängde sin smutsiga otrohet och sin skuld över mig.
Jag har långsamt grävt fram henne. Den ljuva kvinnan med all min livsglädje, min seende ömsinta blick och min oskuldsfulla längtan efter att mötas i kärlek med min Älskade.
Hon låg där under hans kastade täcke av skuld och otrohet. Hon låg där hans dom föll över mig. Jag anande henne för första gången 2015. I boken Sensual Voices berättar jag om kvinnan som döljer sig djupt inuti min kropp. Jag förnimmer henne i den stora golvspegeln med guldram. Sedan dess har jag bit för bit grävt fram henne under alla lager av förakt som lagts ovanpå den skuld pojkvännen kastade på mig.
 |
| Kom en god bok på engelska. Lyssna till vackra kvinnoberättelser. |
Min kropp är min vän. Den har visat mig sanningen. Den har visat mig sin kärlek. Uthålligheten den bär. Livet den försvarar till sista droppen. Livet den fått att förvalta och föröka. Min kropp har visat mig att mörkret den rymmer är ljus. Min kropp är helgad åt Gud. Den är helig. Den ger liv. Den försvarar livet den gavs. Den bär mig. Den helar mig. Den är villkorslös i sin kärlek till mig.
Min kropp slänger inte ut min själ. De är ett. Älskande från första till sista andetaget. Kärlek sprungen ur Gud.
Mörkret, det ondskefulla, fyllt av lögner som ger näring åt fruktan. Det existerar enbart i tankemarkerna. Ondskan är en andemakt. Han är inte människa. Han bär ej livet inom sig. Han kan aldrig så sina frön i min livmoder. Min kropp rår han inte på. Bara i tanken kan han förföra mig och leda mig bort från Gud.
Som människa är jag Guds avbild. Min kropp är en del av Gud. Vad jag utger med mina ord och i mina handlingar är det som kan föröka vad Gud sått i mig. Mina tankar ska tyglas, inte min kropp. Tankarna ska vandra i Herrens hage, inte gå vilse i de oändliga rymderna där andemakterna utkämpar den klassiska striden mellan gott och ont. Det är för Gud att segra. Jag ska förbli segerviss även när någon kastar sitt mörker över mig och önskar mig döden.
Livet är till för att levas. Min kropp talar tydligt vad jag behöver för att värna det livet jag gavs.
Välkommen att bevittna solförmörkelsen LIVE:
///Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar