Boken jag läser tycks skriven i det gränsland jag själv lever i. Ett fönster som öppnas in i den osynliga värld som egentligen alltid varit min verklighet. En mystisk vardag som på ytan ser ut som en rad av slumpmässiga sammanträffanden, men som visar sig vara detaljer i en större plan Gud satt samman. Varför, det kanske jag aldrig får reda på.
Jag har byggt en trädkoja i din ståtliga krona.
Utav resterna från mitt eget träd.
Vackra stycken av min vindpinade bark,
omsluter de glaslösa fönstren där Anden sveper in.
Dina grönskande grenar sträcker sig in i alla rum.
Mina fingrar plockar varsamt dina frukter.
Varje frö sätter jag i mitt hjärtas jord,
och låter dem långsamt gro.
Jag ger nytt liv åt allt du redan är.
Jag ger nytt liv åt allt du redan är.
///Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar