Jag står inför ett hav av människor. Uppe på en scen. Det är massor av barn och kvinnor i havet. Och en del män. Jag tar emot deras kärlek. Den strömmar upp mot scen. På scenen finns min man. När det blir för överväldigande kryper jag in i hans famn och tårarna strömmar stadigt nerför mina kinder. Vad jag känner i denna stund finns inte ord för. Jag är så uppfylld av kärlek. Till varenda en på denna plats.
Jag kallar upp mina vackra gudinnor. Ber dem dela scenen med mig. Vi kramas och vi gråter. Charlotte sträcker sig fram och viskar ”alla dessa har du berört” och sveper med armen ut över havet. Jag kan inte ta in det. Jag hör musiken som spelar från livebandet i bakgrunden. Juan Gabriel och hans orkester. Jag känner de tunna axelbanden på min svala tunna röda vackra chiffongklänning. Mitt hår har svallande lockar. Jag känner mig otroligt vacker. Kvinnlig och mjuk. Jag är varm utav allt dansande som föregått den avslutande hyllningen. Sminket rinner ner i hela ansiktet. Och allt är bara kärlek. Kärlek. Kärlek. I överflöd. Jag är ombord The Ark of Love.
Jag fortsätter att gråta hämningslöst. Fler och fler kvinnor strömmar upp på scen. Vi fattar varandras händer och tar dansande emot jublet som aldrig vill avta. David äntrar scenen från sidan. Jag fylls av glädje och tacksamhet när jag ser hans glittriga ögon. Han dansar med mig och ler så som bara han kan. Som om han väntat på detta ögonblick. Vetat att det skulle ske. Och jag ser Kristin nere i havet och hur hon formar munnen med ett leende och jag läser på hennes läppar ”idag är scenen din”. Och kärleken till dem två väller upp ur mig. Jag böjer mig ner och tar upp stora konfettihjärtan och kastar dem ut över havet. Och jag fortsätter gråta. Gråta och gråta.
En liten flicka tar stegen upp på scen. Jag hukar mig för denna vackra lilla blonda tös på ca fem år. Jag ser henne i ögonen. Hon sträcker fram ett litet kort och det står ”du räddade livet på min mamma”. Och jag gråter ännu mer. Jag blickar ner i havet och möter mammans ansikte. Tårarna enar oss. Jag böjer huvudet i vördnad för den resa hon gjort. Och jag tar emot hennes kärlek och tacksamhet. Jag vänder mig åter mot flickan. Tecknar med händerna att jag ser henne. Och jag säger ”jag ser dig”. Jag ser djupet i hennes ögon. Som ett stilla hav. Och jag säger ”jag älskar dig, I love you”. Och vi står en lång stund och bara kramas. Jag fortsätter stå mållös på scenen och blicka ut över havet av människor när flickan lämnar scenen och återförenas med sin mamma.
Kärleken i mig vet inga gränser. Den fullständigt flödar över. Jag tar emot och jag ger tillbaka. Flödet är enormt. Och jag kramas med mina kvinnor på scen. Och när musiken sakta ebbar ut sluter jag ögonen och sträcker min vänstra arm upp mot Gud och säger ”ge oss allt du har nu Gud” och jag sträcker ut min högra arm mot havet och människor. Och jag bara står där med slutna ögon och ger hela mig åt Gud och människorna. Och Gud ger allt han har. Min kropp är nära kollaps när all den villkorslösa kärleken bara strömmar ner genom min vänstra arm, min kropp och ut ur högerhanden. Jag skakar av gråt och sveper med min högra hand över människohavet och låter det villkorslösa kärleksljuset skölja över alla. Jag är alltigenom lycklig. Och så på djupet berörd att tårarna forsar ur mig och jag ulkar mig genom gråten. När musiken tystnar vänder jag mig mot min älskade make och kryper in i hans famn som en liten flicka. Och i hans armar ebbar sakta tårarna ut och kroppen stillar sig.
Allt jag någonsin gått igenom är värt denna stund på kärleksscenen. Jag har berört och blivit berörd, det är allt som är viktigt. Jag känner kärlekens seger.Jag är lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar