Min arbetsgivare är Gud. Jag följer honom. Jag har blivit otroligt bra på att vara en trogen följare, att släppa taget, ge mig hän i det mänskliga tjänandet, låta mig ledas och våga tala min sanning. Jag bär inte min mission. Jag känner att jag är min mission. Jag lever den. Jag lär ut den.
Att släppa taget är för många läskigt. När du släppt så mycket som jag gjort är det skönt, befriande. Den ende jag känner att jag står till svars för är Gud. Och han straffar inte. Inte min Gud. Han är god. Han är kärlek. Jag sviker hellre alla andra än honom och mig själv. Vad jag tycker om mig själv är viktigare än vad andra tycker om mig.
Jag har blivit en sann följare och det gör mig till en sann ledare.
"Kom till mig i glädje."
De orden yttrade Gud till mig. Jag tror att jag har förstått vad han menar. Att söka glädjen i vardagen. Vilken dag som helst kan det vara dags att resa hem till honom. Jag vill komma i glädje. Det kan jag om jag vaknar varje morgon och väljer att vara glad. Det handlar inte om positivt tänkande. Det handlar om en känsla. Att välja glädje. Att göra sådant som gör mig glad. Tänka på sådant som skapar den glada känslan i magen. Att söka det som är glatt även mitt i sorgen, smärtan och rädslan. För den finns även där. Om inget annat så kan jag alltid vara glad för att jag kan känna sorg, smärta och rädsla. För det fanns en tid då jag var avstängd. Och det var för mig rena helvetet. Det var att överleva. Jag är levande idag.
Så jag är glad mitt i min egen process som handlar om att släppa fram kvinnligheten fullt ut. Processen är både smärtsam och underbar. Jag undersöker med nyfikenhet alla de feminina sidorna; Madonnan, Modern, Lejoninnan, Älskarinna, den hängivna, förförerskan, systern, dottern och många fler.
Gudinnan, det är hon som dyrkas. Hon är stolt. Rak i ryggen. Högburet huvud. Kraftfull. Lika kopplad till Gud som till Naturen. Hon är mäktig. Hon är otroligt attraktiv. Hon är den som männen knäfaller inför. Inte för att de vill, utan för att de inta kan låta bli. Samtidigt är hon genom sin djupt förankrade kvinnlighet den som lockar fram det djupa maskulina i mannen och låter honom veta och känna sin maskulinitet fullt ut. För de är jämställda. Inte lika. Helt olika. Och de ser fördelarna med detta. De ser den kraft som frigörs när dessa två gudomliga krafter möts och kompletterar varandra. Gudinnan är kvinna utan någon som helst önskan att vara manlig. Hon ser varken ner eller upp till mannen. Hon ser honom fullt ut för den han är.
Jag gillar Gudinnan. När jag uppfylls av henne förändras min syn på män. Jag ser värdefulla kraftfulla kompanjoner beredda att strida vid min sida. Jämsides i kampen för kärleken. Det är en ganska ny känsla för mig. Och den är ljuvlig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar