Marie & .... vem då?

Klockan närmar sig midnatt. Lördagen ebbar mot sitt slut. En dag med barnen. Fotbollscup och sedan lagförsäljning på Melodifestivalen. Det har varit kul men jag känner mig seg. Det är vid dessa tillfällen jag känner saknaden.

Jag är ingen ensamvarg. Men jag har verkligen lärt mig att njuta av att vara själv. Jag längtar ofta efter stunder av ensamhet och tystnad. Men ... det är kvällar som denna jag saknar partnerskapet. Det är då jag blickar tillbaka i saknaden. Jag vill komma hem till en vuxen man. Barnen är mysiga, men de kan inte ersätta en man. Precis som han inte kan ersätta dem.
Det är det vuxna sällskapet jag längtar efter. Den där härliga känslan utav att komma hem och krypa ihop i soffan. Luta huvudet mot hans axel och höra honom säga "hur har du haft det idag" och känna hans arm som drar mig tätt intill. Jag är en kelen tjej. Jag tycker om närhet och vill kramas mycket. Och pussas och vara nära. Jag kan ligga hela natten klistrad vid hans kropp. Nära. Nära. Min kropp mår bra av närhet. Jag kan aldrig få för mycket av den varan.
Och jag känner saknaden utav det som långa förhållanden ger. En slags vila som inte korta relationer hinner få. En sorts naturlig gemenskap. Inget behov av att vara på ett speciellt sätt. Man umgås med lätthet. Man bara är. Vi är bundsförvanter.

När sommaren kommer vill jag ha en man att sola bredvid.
Jag sänder en önskan om att få se hans fina kropp bli brunbränd.

Och vad jag tycker om i relationer är det enkla i vardagen. Äta frukost ihop. Vakna tillsammans. Någon att pussa godmorgon och godnatt. Jag gillar att ha en man att hålla i handen. Känns skönt och tryggt. Någon att lita på som man alltid har tillgänglig för ett samtal, för hjälp och stöd. En man som alltid backar upp. En danspartner på festen och den jag somnar bredvid efter festens slut.
Det är det nästan banalt enkla vardagliga jag saknar mest. Sällskap på fotbollsmatchen. Två korvar på Ikea. En självklar närvaro till jul, nyår och födelsedagar. Sällskap på stranden. Någon att dela oro och glädje med. En man att få gråta ut hos. Mitt största fan och min bästa vän.

Det är härligt att kunna säga Jeanette & Anders, Tove & Nisse, Charlotte & Alexander. Jag vill kunna säga Marie & ...  För jag tycker livet är så mycket roligare när jag har en härlig man att dela det med.