- Dalai Lama
Jag upplever att jag ofta hör inom alternativa spirituella trossamfund att man inte behöver förstå saker för att utvecklas. Jag håller inte med om det. Inte idag i alla fall. Men jag kanske ändrar mig. Ett möte fick mig att se mig själv på ett nytt sätt. Och jag tyckte mig se något viktigt i den andre. Mötet stärkte något väsentligt inom mig. Vikten av att ledas av den direkta källan. Vikten av att söka umgänge direkt med Gud. Och om jag inte har den relationen ännu med Gud, då vänder jag mig till den jag upplever som mest gudaktig.
Dalai Lama är en vis man. Förra året hörde jag Dalai Lama säga att man skulle söka förståelse och kunskap. Samma ord känner jag att Gud säger till mig. Jag behövde bekräftelse i detta efter mötet. Och jag kände att det kändes skönt att luta sig mot något som buddhismen förespråkar. Och mot någon som jag anser har stor förståelse för människans natur, nämligen Dalai Lama.
Buddhismen:
De fyra ädla sanningarna är de av Buddha uttalade satserna om lidandets orsak och dess upphävande.
Okunnighet om de fyra sanningarna och begäret fjättrar enligt buddhismen människan vid återfödelsens smärtsamma kretslopp. I de fyra sanningarna lär Buddha att all existens är lidande, att lidandet har sin rot i begäret (tanha eller trishna), att lidandet upphävs genom att begäret upphävs och att vägen till upphävande av lidandet är den åttafaldiga vägen.
Jag väljer att lyssna till dem som jag upplever står närmst källan, Gud och som jag ser lever efter sin övertygelse. Jag funderar över om vi lyssnar för mycket till alla de nya spirituella ledare som väller fram, de som ofta talar om allt det positiva, sina framgångar och hur många böcker de sålt som ett bevis på hur rätt deras väg är. De visar ju upp alla de fantastiska delarna av det spirituella växandet. Och det finns enorma vinster. Jag känner att de ibland har en lite väl svulstig framtoning. Du får mer kraft, du får vad du vill och drömmer om, allt du längtar efter kan du manifestera, du är skaparen, du är Gud. Men hur ofta talar de om förståelsen av hela den mänskliga naturen. Smärtan, sorgen, kampen, skulden, skammen och allt det andra som plötsligt dyker upp när jag har ansvaret för min egen lycka, och olycka. Och hur ofta talas det om återhållsamhet och att du inte skapar ett dugg, för allt är redan skapat till perfektion. Hur ofta talar de om att överlämna all din kraft och din vilja och bara låta dig ledas. Vad är det som gör att dessa spirituella vägar ger näring åt begären som egot har? Varför tar de sikte på att du kan manifestera allt du önskar. Anden har allt den behöver. Egot vill ha. Hmmmm.....
Du behöver inte förstå, för allt är en illusion. Ok, sant. Kanske. Eller så är det illusionen, att allt är en illusion. Om allt är en illusion, och inget är en slump, vilket syfte har då illusionen? Ingen aning. Kanske är hela Moder Jord en njure i Universum. Här ska allt blod renas från de avfall som uppkommer. Kanske är jordelivet en rening. Om det är så borde vi åtminstone göra den reningen rolig. Och ju mer jag förstår om hur reningen fungerar desto lättare är det att följa med i blodströmmen och välja reningsverktyg. Om jag inte förstår något, hur ska jag veta vad som är avfall och vad som inte är det?
Mycket funderingar känner jag. Existentiella frågor.
Så mitt hyllningsprojekt idag denna dag 11 får vara att jag verkligen på djupet förstått vikten av att ha en egen linje till Gud. Att söka källan direkt så ofta det går.
Jag skrev ner dessa ord, men jag vet inte om de är sanna.
tomhet |
Egot talar
Anden lyssnar
Egot lär ut
Anden lär
Egot ger
Anden tar emot
Egot förstör
Anden berör
Egot tror
Anden vet
Egot är fullt
Anden är tom
Egot är läraren
Anden är eleven
Egot söker
Anden finner
Jag kommer till dig som är tom.
Jag kommer med ännu större tomhet.
För jag rymmer allt i ingenting.
En enda droppe är allt som behövs.
- Min personliga upplevelse av vad Gud sa till mig i denna fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar