Det är Jolle och jag som traskar bredvid varandra över den singlade uppfarten jag räfsade i morse. Något tidigare än beräknat är vi hemma. Ett samtal från skolans sjuksköterska kom med beskedet att han slagit hål på läppen och att jag behövde komma för att själv bestämma om han skulle till sjukhuset och sys. Jag är inte en hönsmamma. Tvärtom. Jag skojade med Jolle när jag hämtade honom. "tyckte du inte att dina läppar var tillräckligt stora." Jag vet att läppar blöder i mängder men att de också läker snabbt. Han är svullen. Dricker med sugrör. Inget sjukhus blev det. De lekte pjätt när olyckan var framme. Det gläder mig. Fortsätt lek. Livet är en stor lek. Det är värt lite smärta. Naturligtvis fick han massor av kärlek från både mig och sin klass. Det är det bästa med skador. Alla blir snälla och vill göra lite extra gott för den som skadat sig.
Vi körde från skolan till verkstaden med min Bettan. Jag körde upp på en refug förra veckan och jag känner att Bettan är ledsen sedan dess. Hon är en av de få ägodelar som jag verkligen älskar. Hon är en klippa. Precis som mina barns pappa. Det var han som tittade till henne. Han har breddat sin verksamhet. Och jag är glad för hans skull. Nya fina lokaler och en ny lift mötte min Bettan, en buteljgrön Toyota Picnic från 1998. Bettan läckte olja visade det sig. För att jag hade fyllt på för mycket. Och oljefiltret var löst. Tack för det Bettan! Det har gjort att den överflödiga oljan kunnat läcka ut och kanske var det precis det som hindrade motorn från att krascha. Allt är perfekt ordnat alltid! Hade jag inte kört på refugen hade detta inte uppmärksammats. Barnens pappa tömde ut lite olja och nästa vecka ska hon få åka in på service till honom för sin trogna tjänst.
När jag körde från ER VERKSTAD, som hans nya företag heter (reklam för honom såklart), sa jag till honom "Du är en klippa". Det är härligt att kunna ha en sådan relation till sin exmake. Min lille gosse frågade vad det betydde, klippa. Jag berättade att det betydde att man alltid kunde lita på hans pappa. Och jag såg hur ett leende spred sig i honom. Han älskar sin pappa överallt annat. Jag har inte en chans. Jag har accepterat min andraplats. När jag gjorde det slutade jag försöka få min fina gosse att älska mig lika mycket. Det är inte hans uppgift. Jag ska ligga etta på min egen kärlekslista.
En situation handlar aldrig om hur jag har det. Det handlar alltid om hur jag tar det. Dagen kunde jag valt att möta i katastrof. Jag valde kärlek. Det betyder inte att jag inte är mänsklig. Jag blir ledsen ibland. Det gör ont när jag känner att jag blir påhoppad eller missförstådd. Det är smärtsamt när andra projicerar sina egna känslor på mig. Men det är aldrig deras skuld att jag känner mig ledsen, sårad eller att det gör ont. ALDRIG. Jag och ingen annan har ansvaret för mitt mående. ALLTID.
Jag ser omkring mig hur många människor lever i det jag kallar för Ursäkternas Land. Allting är alltid någon annans eller något annats fel. Jag är så trött på det ansvarslösa samhälle vi lever i. Trött på allt gnäll. Trött på att höra människor som tror att vi löser världens alla problem genom att lägga lösningarna utanför oss, i någon annans händer. Om bara.... ditten eller datten ... då skulle jag kunna... ditten eller datten. Det finns inga Om. Allting kommer i par. Problem kommer i par med en lösning. Den lösningen finns på insidan. Och när den är löst på insidan då löser det sig på utsidan. Detta är min fulla övertygelse. Och jag förbehåller mig rätten att ändra mig på vägen.
Jag kan bara vara mig själv. Allt annat är inte jag. Och idag fick jag något ovärderligt på posten. Jag fick en gåva för att jag är jag, och ingen annan. Tack underbara vackra kvinna för att du skickade denna vackra sjal till mig. Det betyder mer än du kan ana. Även jag tvivlar ibland. Denna sjal kommer jag att ta på mig varje gång jag tvivlar på mig själv och det jag gör. Den är given utav dig med kärlek till min öppenhet och mina ord. Detta är så stort för mig. Så värdefullt att få bli sedd i och bekräftad i. Om jag någon gång tror att mina ord saknar värde, då ska jag tänka på dig. Se ditt vackra ansikte och skriva för dig.
Jag älskar sjalen. Den är så underbar. Ditt handskrivna brev i sig är guld värt. All den kärlek som det brevet rymmer kommer jag att leva på länge.
Jag läste ditt fina brev högt för min son. Han är tio år. Han kom fram och undrade varför jag grät. Jag läste upp dina ord. Han stod stum en lång stund. Och han häpnade. Över din kärleksfyllda gest. Att du tagit dig tid att göra detta. Han var imponerad över att du skickat något som du köpt i Indien. Och han förstod att det var en stor känsla för mig att få en sådan gåva och ett sådant brev. Jag tror att dina ord gjorde honom stolt. Att han kände att hans mamma var värdefull. Precis som mina ord om hans pappa fick honom att känna att hans pappa var värdefull. Vilken underbar dag för honom idag. Så mycket kärlek han fått idag i alla former. Så mycket värde vi båda fått känna.
Tack du gudomliga kärleksfulla vackra kvinna för brevet, sjalen, kärleken och lyckönskningarna. Det du gett mig är så enormt värdefullt och det visar hur värdefull du är!!! Massor av kärlek till dig!
Finaste nya meditationssjalen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar