Missa inte min film i slutet av inlägget.
Jag ser omkring mig andliga sökare med stora hjärtan, kämpande ekonomiskt och med liten förankring i den materiella världen. Och jag ser materiellt förankrade människor med stor ekonomisk soliditet, men vilsna och frikopplade från sin andlighet och själ.
Jag ser en värld som faller samman ekonomiskt. Länder rämnar på grund av den relation till pengar de styrande har. Jag ser en överkonsumtion och en ansvarslöshet med världens tillgångar. Jag ser hur familjers konflikt kring ekonomi leder till skilsmässa. Tingen vi tror vi måste äga skapar enorma mängder stress. Arbetslös betyder värdelös. Identifieringen, värdet av vem jag är ligger i bilen, hemmet, månadslönen, bankkontot, kläderna, semesterresan, barnen, teven, mobilen ......
Jag vet att det finns en annan väg. En annan syn på pengar. En hållbar ekonomi som gynnar alla.
Vi människor tar allt större plats rent ytmässigt. Men känner oss allt mindre på insidan. Uppblåsta och ihåliga. Och trots överflödet i västvärlden känner sig allt fler olyckliga och sjuka i ensamheten. I den andra ytterligheten finns en värld som har inget eller väldigt lite och lever i stor misär.
Två världar. En värld som värdesätter och göder den yttre formen. Den andra världen som värdesätter och ger näring åt den inre formen. Ofta föraktar eller förringar dessa två varandra, istället för att lära av varandras lyckade reslutat.
Jag söker den ekonomi som står i balans mitt i. Kropp och själ med samma värde. En ekonomi förankrad i den andliga såväl som den mänskliga formen. Oneness med plats för individualitet. Pengar som en värdefull energi vi har en sund och kärleksfull relation till.
Jag skulle ha kunnat klä upp mig, visat vackra detaljer från mitt hem och använt en massa säljande termer när jag gjorde videoklippet nedan. Men det skulle inte ha varit jag. Och jag skulle inte ha nått dem människor jag vill nå. Och jag hade trott på tanken om att du bedömer mig för min yta snarare än utifrån de tankar jag presenterar i filmen.
Det börjar med dig.
Jag söker de autentiska människorna. De som förändrar världen genom att förändra sig själv och sin inställning. De som vill bidra till en bättre värld. Och samtidigt vill njuta av sin mänsklighet och det materiella. De som inte eftersträvar helighet, utan gudomligheten i samarbete med den mänskliga formen.
Jag vill förändra världen och då mäste synen på pengar också förändras. Vill du vara med? Jag kan inte och vill inte göra hela jobbet själv. Men jag leder och tjänar dig gärna på vägen till tt pris som gör att jag kan fortsätta att leda och tjäna mänskligheten på mitt unika sätt.
Ditt första steget mot en förändring i dig och därmed i världen kostar dig 1495 kr.
För en hel vecka med mig och en härlig grupp.
ALL INFO:
ENERGY MONEY WEEK, finansiell frigörelse för en hållbar kärleksfull relation till pengar och ekonomi. Här på facebook hittar du all information.
https://www.facebook.com/events/352067568174427/
Vem är jag och vad står jag för:
1 kommentar:
Det fanns en gång en kinesisk tänkare som formulerade sig så här.
"Är du stark, ingiv respekt genom ditt vetande och din välvilja"
Ord som i högsta grad är aktuella, då civilkurage, till synes är något fult i en tid då det tycks, som om ekonomisk styrka axlat feghetens mantel och visdomen blivit likställt med idiotens föda.
När integration är ett ord som används slarvigt i ett samhälle där segregationen är påtaglig.
När skillnaderna mellan fattig och rik – mellan svart och vit – mellan kvinna och man är ett faktum,
När människor med sin medfödda lagomkänsla - Slår från sig, rör mig inte, bryr mig inte, det rör inte mig, lämna mig ifred.
Civilkuraget när människor ids och har kraft att stå upp och påtala orättvisor och felaktigheter i ett bortskämt lagomsamhälle, som gett utrymme för högerpopulistiska organisationer med sina ideal förankrade i nazistisk ideologi. Ett Civilkurage som kan stå upp för de svaga, göra sin röst höjd. - en del tittar förskrämt bort – en del tittar med avund. Men civilkuraget är en nödvändig ingrediens i ett samhälle om det inte skall somna in i förslappad acceptans.
Nils Mohlin
Skicka en kommentar