Vad går du och bär på?

Det är inte lätt att se människan bakom denna kropp. Denna förklädnad. Det är lätt att tänka och tycka en massa saker kring detta fall. Men ärligt, vi bär alla på något som känns tungt. Det kanske inte är synligt för andra, men alla bär vi sådant vi skulle behöva förlora och släppa taget om.

Om du tänkte tanken att denne man är grotesk och undrade när du såg bilden, hur i helsike han är funtad som låter sig själv växa till denna omänskliga gestalt. Då vet du vad du kan börja med att släppa. Ditt dömande.
Jag älskar ord. Dela ordet dömande. Döm Ande. Vem tror du att du dömer? Honom eller dig själv? Vill du döma din egen Ande?

Många vill inte höra detta. Att tankarna jag har om andra, egentligen är tankar jag har om mig själv. För då gör det plötsligt ont. Och vi är smärtlindringsberoende. Framförallt i västvärlden.
Hur har Paul Manson, det är denne mans namn, kunnat äta sig så stor? Smärtlindring har han sökt. Det som springer ur en smärtsam känsla tycks människor tro att vi kan dämpa med yttre faktorer så som mat, alkohol, arbete, sex, arbete, droger, motion, saker, spel och tusen andra sätt. Vi är så rädda för smärtan att vi söker smärtlindring oavsett om det innebär att vi skadar oss själva.

Vissa super sig fulla. Andra drogar ner sig. Några arbetar ihjäl sig. En del flyr genom att ha sex utan värdighet och närhet. Några lindrar genom att spela om pengar. En hel del tränar ohälsosamt. Vissa knaprar medicin och hälsokost som om det vore basföda. Och väldigt många äter bort smärtan. Dövar den och lägger locket på genom att stoppa något i munnen. Det är lätt att döma. Men det hjälper inte ett dugg.

Smärtan finns kvar. Känslan är inte borta. Tankarna som orsakar smärtan lever kvar. Smärtlindringen fungerar för stunden. Men återkommer. Och stunden då smärtan känns borta blir allt kortare ju längre missbruket håller på. Tills det en dag inte längre har någon verkan. Vissa former av smärtlindring är synligare än andra. Men i slutändan kommer alla upp i ljuset. Och det är där förändringen kan ske.

Det finns hopp! Alltid.

Vi lever i en värld där hunger är något fullt. Vi tycks tro att hunger omedelbart ska åtgärdas. Med mat. Men om vi har modet att stanna kvar i hunger och utforska den. Känna den. Då finner vi snart ut att det vi hungrar efter kanske inte alls har med mat att göra. Vi hungrar kanske efter tystnad, eller närhet, sömn, att bli lyssnade till, att älska, en promenad, att få skratta, att leka, ett möte eller något helt annat. Mat dämpar inte dessa former av hunger. Mat fungerar perfekt när kroppen behöver ha näring.

Vi föder oss själva med fel energi. Hungrar du efter närhet finner du inte det i mat. Be om en kram. Erkänn din hunger. Hungrar du efter tystnad. Gå då iväg och stäng om dig en stund och var i den tystnaden. Ge dig själv den näring du behöver. Och du vet vad du behöver om du har modet att erkänna och känna din smärta. Den som orsakar hungern.

Bakom varje missbruk finns något helt annat än det som är synligt. En flykt undan någon hos oss själva vi inte vill se och erkänna. Vi tror vi är ensamma om den känslan. Tills vi nämner den högt och tusentals människor nickar igenkännande.Och vi undrar varför vi inte sagt det tidigare. Lättnaden är enorm. Vi är inte ensamma om dessa tankar och dessa känslor. En ny värld öppnar sig plötsligt med detta enkla steg.

Paul Manson vissa oss något om oss själva. Hans kropp visar oss att vi bär på någon form av tyngd. Alla människor vi möter kommer som budbärare till oss. Som gåvor. Paul Manson kan du antingen håna och fördöma, och därmed håna och fördöma något i dig själv. Eller se honom. Se hans tyngd. Och känna efter vilken känsla han skapar i dig. Den känslan är utgångspunkten för ett växande som människa hos dig.

Vad bär du på som tynger dig?

Det är ingen slump att du läser detta inlägg. Det är ingen slump att jag fann det. Vad tynger mig? Det ska jag nu sätta mig att känna efter. Så skönt det ska bli att vandra med ännu lättare steg resten av dagen.

Hur skulle det kännas att säga högt vad som tynger dig? Hur många kilo lättare skulle du känna dig?
Vill du säga något högt här på bloggen bland kommentarerna så varsågod. Vill du maila mig och lätta en tyngd från ditt hjärta är du välkommen att göra det. marie@sjalaglad.nu

Kom ihåg. Du är inte ensam med din tyngd! 

Tack Paul Manson för att du på något förunderligt sätt fann din väg till mig. Och grattis till den viktminskning som skett. Må hela ditt briljanta jag snart träda fram fullt ut så att du kan klä av dig den kropp som döljer ditt ljus!