Dags att tala öppet om det?

Hmmmm .... ett av mina favorituttryck.

Hmmmm.... vad är det som sker. Vad är det som vill fram?

Jag hör kallet. Det är så starkt. Otroligt starkt. Jag skulle enkelt kunna resa bort i tre månader och bara göra det som jag ska göra. 24-7. Skriva. Prata. Berätta. Dela. Leda.

Just nu knackar så mycket på. Och jag följer flödet. Bara låter mig dras med i inspirationen. Lägger allt det oväsentliga åt sidan. Och gör! Här missar de flesta sina möjligheter. Att tjäna en högre kraft är inte att sitta och meditera dygnet runt. Det är att vara i samklang och dialog med den universella kraften och agera på den. Följa den. Göra det som den ber dig om att du ska göra. Även när det innebär att kliva ut ur den egna komfortzonen.

Kärlek är inte kärlek utan sina kärleksfulla handlingar.

"Being without doing" leder ingenvart. Det räcker inte att kunna sitta och meditera i en rondell.

Just nu knackar det extra hårt. Floden har blivit till en fors. Flödet är enormt. Jag märker att jag inte hinner att förmedla allt som vill fram. Jag kan inte skriva så fort. Jag behöver tala mer. Då får flödet rinna obehindrat. Och jag vet att allt som jag har lyssnat till och som den inre rösten bett mig göra, har lett mig fram till det som nu vill ske. Det har varit ämnat att ske redan från starten. Formen har förändrats, men budskapet är detsamma. Kärlek. Och det är kärlekssagan som vill bli berättad och delad med världen. Den pågående och högst levande som inte får sitt slut förrän sagan blivit berättad. Då först vet vi hur den slutar.

Det är kärlekssagan om Anders och mig. Två själsfränder. Berättelsen om vårt möte och allt det som sedan skedde i vår relation. Allt det magiska. Alla dörrar som öppnades. All glädje. Allt mod. Alla framsteg. Och också all smärta. All sorg. All skuld. All förtvivlan och förvirring. Och kärleken som hela tiden ändå fanns närvarande i allt. Det är en saga. En sann saga. Jag skulle inte tro på den om jag inte hade fått uppleva den. Den var aldrig ämnad för enbart oss två att dela. Den var från början gudomligt iscensatt för att delas med världen. Och ingen av oss blir någonsin helt fri förrän den sagan nått dina öron.

Och jag samlar mod nu. Att stå för det berättandet. Och jag inväntar vägledning i hur det framförandet ska ske... Jag har en aning. Men inväntar full vetskap. Under tiden följer jag flödet. Berättar vad jag vet. Gör de förberedelser som behövs. För det jag vet är att tiden är inne. Det är nu det ska ske.

Hmmm... säger att det är dags att utvidga webbmöjligheterna och lära mig använda ytterligare en arena. Så det bara att kasta sig ut och inse att jag vet ingenting och därför leder någon annan mig till det jag behöver veta för att bli möjliggöraren ... :-)