Vi står upp, sitter inte. Vi är för starka för det. Vi står i stammen, stammens nerver löper bredvid våra, stammens sav rinner i vårt blod. Vi står bredbent och armarna sträcker vi ut mot sidorna och mot varandra. Vi rör vid varandra genom våra långfingrar. Långfingret som står för Tålamod. Det är Tålamod som håller ihop denna cirkel och vi släpper inte taget. Jag ser in i Else-Marie, ser hennes styrka. En styrka utan högmod, utan behov av bekräftelse. En styrka som Är. Jag tar emot hennes styrka från tårna och upp och sänder ut den igen i cirkeln. Med styrkan, i kärlek, växer vi oss uppåt, mot ljuset, bladverket, fortfarande med långfingrarna som rör vid varandra. En spindel börjar spinna ett nät, från den ena till den andra, fram och tillbaka, lyfter allas styrkor, ger och tar. Spindeln som sägs vakta porten till Dharma, porten till lycka och den rättfärdiga vägen. När nätet är helt börjar det studsa som en studsmatta, och allt det vi har, allt det vi är och äger studsar ut i världen. Allt det goda. Allt det ljusa. Fylls ut. Fylls upp.
Innerlig kärlek från mig till dig
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar