Andlig träningsvärk

Om 10 minuter är denna dag slut. Ännu en träningsdag. Inte med de fysiska musklerna utan de andliga musklerna. Att träna på att omsätta min tro i handling. Stå kvar i mina egna övertygelser även när det blåser snålblåst. Att välja lugnet trots att det skulle vara lika enkelt att bli upprörd. Det är inte som att gå till gymmet en timme, det är träning 24-7.

Min älskade tonåring är en värdig andlig sparringpartner.
Barnen är våra bästa lärare. De hjälper oss upp till Mästarnivån.

Har det slagit dig någon gång att valet är lika lätt oavsett vilket du än gör? Anledningen till att det känns svårt har att göra med vanans makt. Vi agerar på rutin. Det gamla invanda sättet känns lättare. Och vi kan skylla på att vi alltid gjort så. Men när du är närvarande fullt ut är den nya vägen, det nya sättet att tänka och agera egentligen lika enkelt. Svårigheten ligger helt enkelt i att vara närvarande fullt ut. Det krävs träning av de andliga musklerna. Regelbunden träning. Varje dag i varje situation. Inte bara när jag mediterar eller håller grupp. Inte bara med de som tycker som jag. Då är det enkelt. Bäst träning får jag tillsammans med dem som tänker som jag själv gjorde förut eller som har en helt avvikande åsikt. Då tränas jag i att försöka förstå dem, när de inte vill förstå mig. Jag tränas i acceptans och ickedömande när de dömer ut mig. Jag tränas i att behålla lugnet när de brusar upp.
Vi människor använder hela tiden andra människor som ursäkt för att bete oss illa. Och jag är övertygad om att personligt ansvar för mina egna känslor är vägen till fred i världen. Så länge jag säger att det är okej för mig att bete mig på ett sätt som jag själv inte vill bli bemött på och skyller på att de startade, så förändras ingenting. Det viktiga har aldrig varit vem som startade kriget utan vems som valde att lägga ner vapnet först. När vi alla säger att oavsett vad du gör mot mig, så ger det mig ingen anledning att göra mot dig vad jag inte vill att du gör mot mig, då närmar sig fredens tid.
Efter en sådan dag som idag har jag träningsvärk. I huvudet. Närvaro och fokus, samt att hålla koll på mina egna tankar samtidigt som jag tillåter mina känslor utan att jag alltid agerar på dem, ger träningsvärk. Åtminstone hos mig. Men när jag kommer hem och sjunker ner i soffan känner jag som efter all annan träning. Jag känner mig stolt. Jag klappar mig själv på axeln och säger att det där klarade jag bra. Familjemiddagar är inte bara härliga glada tillställningar. De är också världens bästa andliga gym.