Vet ni att jag tror jag har insett något viktigt. Att det är i de små enkla vardagsberättelserna vi människor blir gudomliga. Det är därför jag är tillbaka i denna blogg. Jag har sexton stycken bloggar. Storhetsvansinne kallas det. Det var med denna själaglad-blogg det startade, den 27 augusti 2007. Och det är härifrån jag nu tar avstamp in i det magiska 2012, året då allt ska ske. Det var denna väg som ledde mig genom en skilsmässa, mot ett drömhem och starten av det egna företaget Själaglad. Jag fann en enorm livsglädje, den stora kärleken och fick vara med och förändra andra människors liv på djupet. Jag känner stor ödmjukhet inför allt detta. Jag är lyckligt lottad. När jag blickar bak i backspegeln på mitt liv ser jag att det har jag alltid varit. Jag har bara inte alltid insett det förrän det nästan har gått förlorat.
Det var på promenaden igår, när jag såg det vackra omkring mig som jag insåg. Det finns bara en väg, Kärlekens väg. |
Om du känner att du också står inför ett stort val i livet, ett som påverkar resten av din livsresa, då står du tillsammans med mig vid vägskälet som har två skyltar. En väg leder dig in eller vidare på Rädslans väg. Den andra leder dig in eller vidare på Kärlekens väg. När jag blickar tillbaka på min egen historia ser jag att jag alltid vandrat på Kärlekens väg. Mitt mod och min envishet har hållit mig kvar där sedan barnsben.
Jag står nu inför ett omval. I detta omval ligger också min önskan om att släppa hela min gamla historia. Låta hela den gamla vägen bakom mig rämna. Börja skriva en ny levnadsbok. En ny berättelse. En kärlekshistoria för andra att läsa och söka stöd, hopp och förståelse i. För jag har insett i slutskedet av min gamla historia att jag inte tycker livet har någon mening om den inte bygger på ett kärleksfundament. Jag kan inte leva enbart genom mina älskade barn. Jag kan inte leva enbart genom min Gud och den mission jag har. Jag är högst mänsklig och det är denna mänsklighet som gör mig gudomlig. Jag, människan Marie, är född att älska och att älskas. Om jag inte får göra det vill jag inte leva. Det är därför jag valde att som människa komma till denna tid och denna plats. För att älska och bli älskad. Och för mig utgör det fundamentet kärleken till och från en man. Ovanpå ligger all den kärlek jag ger och får av barnen och de framtida barnbarnen. Nästa rad innehåller alla de andra jag kallar min familj; släkt, vänner och "församlingen".
Det är enbart i en parrelation jag kan ge och få kärlek i alla de former min mänskliga skepnad förmår omfamna. Fysiskt får jag älska med min kropp och njuta av den vackra kärleksakt som frigör, förlåter och läker som ingen annan handling kan. Själsligt får jag uppleva den samhörighet och gemenskap som finns mellan två vuxna själsfränder. Andligt innebär det att jag ges möjlighet att leva och vara i kärlek och därmed kan jag också sprida kärlek till alla dem i min omgivning.
Igår bestämde jag mig för att släppa min gamla historia. Jag ville avsluta min gamla historia i värdighet. Jag vill avsluta det genom att göra ett omval och ta steget in på Kärlekens väg. Oavsett var den vägleder mig. Den vägen är inte den enkla. Det är den svåra. Den mest krävande. Men det är den lätta att välja, den bär med sig de största belöningarna. Och det är den som i slutändan är den enda värd att vandra på. Den leder alltid till frihet, frid, fred och glädje. Och på denna väg finns Gudskraften, änglarna, samhörigheten, magin och miraklerna. Här finns sådant som vi glömt bort existerade. Det betyder inte att denna väg är befriad från vemod, smärta och sorg. Det finns där för att lära oss ödmjukhet, förlåtelse och kärlek. På denna väg sker undren. Här förvandlas kaos till ordning, ensamhet till enhet. Här blir vi bönhörda. Här finns hälsan och allt det vi människor drömmer om. Här är vi alla jämlikar med samma värde. Vi är unika medlemmar i en vacker mångfald.
Jag har valt att göra allt som krävs för att stanna på Kärlekens väg. Jag gav mitt löfte till Gud och till mig själv att vara en fyr som lyser upp i mörkret för andra när det stormar på livets hav. Jag lovar att göra allt jag kan för att vara det ljuset. Ibland innebär det att jag drar mig undan och håller mitt eget ljus vid liv. Nu är en sådan tid. Då lyser jag på avstånd. I det här fallet med en dataskärm mellan oss. Men jag står här. Jag ser dig. Och jag gör allt i min makt för att stå kvar i Kärlekens ljus.
Du är innerligt välkommen att dela min strapatsrika färd med mig här på denna själaglad-blogg. Sök ljuset i mina ord. Jag är en berättare. Men jag kan enbart berätta min egen kärlekshistoria, den jag skriver själv. Din historia ansvarar du för. Lycka till, du min medresenär i det mänskliga livet!
3 kommentarer:
Tack för dina ord, det var mycket väl skrivet. Jag känner igen mig mycket även om jag inte vet exakt var du befinner dig i livet.
Själv står jag mitt i livet och vill välja att LEVA mitt liv fullt ut och följa mina drömmar. Ska försöka göra 2012 till det år där jag följer min intuition och själv SKAPAR mitt liv.
Det är ett stort steg för mig, men jag inser att nu, när jag har tagit ett steg åt detta håll, är det svårt att vända om...
Lycka till på Din väg! Och som du själv säger, det är svårt att vända om!
Jag skriver enbart min egen kärlekshistoria, men jag känner att jag följer mitt livsöde. Jag skapar det inte längre, jag låter mig bli ledd.
Kram, Marie <3
Tack Marie. Kände energin i dina ord ända hit. <3
Att ha tilltro till universum - att veta att jag blir ledd. Ja, kanske vet jag logiskt att det är så men har ännu inte tagit in det i mig själv och i min själ. Men... hoppas det kommer att ske under 2012.
Kram
Skicka en kommentar