Förra veckan var huset överhettat. Som en bastu. Nu är det iskallt.

Om allt som sker utanför mig är en hint om vad som sker inom mig. Vad är det då jag ser?
Jag bär på en infektion, det vet jag eftersom jag har ett sår på handen som inte vill läka. Vad bottnar det i? Enligt Louise Hay är det vrede. Om jag är arg då behöver jag kylas ner. Make sence. Alltså, kylan i hemmet är en gåva från ovan. Bra. Vilken energi kommer lite kylig, den helande kristallenergin. Kanon. Jag får hjälp. Inget att oroa sig för alltså.
Men vreden finns kvar, eftersom såret vägrar läka. Jag som tycker att jag släppt på så mycket vrede sedan såren uppstod. Vad, vem är jag arg på? Hmmmm. Vad vägrar jag släppa. Ilskan så klart.
Om jag riktar den ilskan utåt för att söka svar där, då finner jag en potentiell måltavla ganska snabbt. För att den personen inte lyssnade när jag hade något exstremt viktigt att säga. Och därför är saker som de är, trots att de kunde varit annorlunda.
Men att rikta vreden utåt är enbart en handling för att slippa äga känslan själv. Lättare att kasta skiten i någon annans knä. Så stopp!
Vreden är min. Jag är arg på mig själv. För vad? Personen är en spegling. Jag är arg för att jag inte lyssnade. Det jag sa som inte hördes, är exakt samma sak som den först sa till mig, men som jag inte lyssnade till. Sicket mög!!! Så jag är arg på mig själv för att jag inte lyssnade. För att jag trodde att jag visste bättre. Och missade att det som sades kom från Gud. Vad sades då??? "Ta tid för kärleken, den är viktigast!"
Mitt sår läker inte förrän jag förlåtit mig själv. Lättaste vägen dit tycker jag är att börja med att förlåta samma handling hos den andre.  

"Jag förlåter dig för att du inte lyssnade när jag sa att kärleken var viktigast och att vi måste stå öppna för den." 

Därefter be om ursäkt till Gud för att jag inte lyssnade på hans sändebud.

"Förlåt Gud för att jag trodde att jag visste bättre än dig och för att jag därför inte lyssnade på dina ord som kom genom ett av dina sändebud."

Sedan ber jag om ursäkt till barnet i mig som inte undkommer vreden.

"Förlåt lilla barn i mig för att jag inte lyssnade och därför lät dig ta vreden.