Jag älskar grupper. Det är en speciell dynamik och en utveckling i grupper som jag upplever inte sker när man jobbar individuellt. När jag för många år sedan startade mina första meditationsgrupper var det ett sätt att skapa en vana hos mig själv, en kontinuitet. Om jag ledde grupper kom jag helt enkelt inte undan. Och det var en lyckad satsning som pågår ännu. Grupperna utvecklas och frodas. Deltagarna är helt makalösa och den personliga utveckling som sker där är svår att greppa. Jag är mäkta stolt över de grupperna, deltagarna och mig själv. De har blivit duktiga på att meditera och förstår massor kring den andliga utvecklingsprocessen.
Jag besitter andra kunskaper jag vet att andra gärna vill lära sig. Som alla har nytta av. Men jag praktiserar dem halvhjärtat. Idén som kom idag kräver ett enormt åtagande från min sida under en period. Att jag går helhjärtat inför att praktisera detta framgångsrecept och leda det med denna grupp. Jag vet att många potentiella deltagare kan en hel del inom detta område, men de praktiserar inte heller det. De behöver en grupp så att de kan göra ett ordentligt åtagande och ha någon som leder dem. Precis som med meditationsgrupperna.
Idén hänger ihop med denna måltavla. Och jag vet att min dröm skulle förverkliga sig fullt ut om jag genomförde idén och startade gruppen. Jag vill, men är jag villig nog? Är jag beredd att verkligen gå inför och lägga ner vad som krävs för att drömmen ska bli sann? Idén kom med den nyckel jag väntat på, men kommer jag att fånga möjligheten och sätta nyckeln i låset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar